Baby på släp

Hon vaggar mjukt i den lilla hängmattan. Känner inget av kylan utanför, ingen fartvind. Hon färdas i ett behagligt tempo och besväras inte av att underlaget här och där är ojämnt. M sover djupt.

vagn2.jpgPremiärturen med den nya cykelvagnen gick tämligen obemärkt förbi för M, 2 veckor gammal. Hon placerades i hängmattan som utgjorde hennes ”säte”, spändes fast med erforderliga remmar och var väl förvisso vaken de första 20-30 meterna av färden. Sen föll ögonlocken.

Den avgörande anledningen till varför vi valde just den här vagnen (Chariot Cougar för två barn), trots att den kostar nästan 9 000 kronor med de tillbehör vi ville ha, var just babysätet i form av den lilla hängmattan.

Därför var det med viss spänning hela anordningen monterades i söndags förmiddag och M sedan las ner och spändes fast i den. Av allt att döma hade jag kunnat vända upp och ner på vagnen nästan utan att M hade noterat det. Hennes hängmatta och tillhörande säkerhetsbälten är lika förtroendeingivande som vagnens konstruktion och material i övrigt.

Färden var inte särskilt lång, en mil från morfarn och mormorn hem till Kyrkbyn. Det gick lugnt. Trots den säkra babyinfästningen ville jag inte pröva var vagnens vältgräns går. Och det finns skäl att hålla sig extra skärpt – inte för att den skulle vara särskilt vältbenägen utan för att den ofta inte märks särskilt mycket. Visst är det avgjort tyngre att cykla med vagnen kopplad, men det rycker och sliter inte i cykeln som jag hade trott att det skulle göra. Det har såvitt jag kan förstå att göra med att vagnen är fjädrad och därmed själv tar udden av de ojämnheter som råkar passera under hjulen.

Fjädringen gör förstås också att barnens komfort ökar markant. Vilket – inbillar jag mig – något torde minska risken för att de blir trötta på eller av att sitta i vagnen.

Just det, utöver M fick vi också plats med en barnvagnsinsats, bylsig åkpåse, diverse rätt skrymmande tillbehör till vagnen och annat småplock. Fantastiskt skönt att slippa fundera på vilka prylar vi skulle lämna kvar och hur vi skulle surra de vi inte kunde lämna på cyklarnas pakethållare. Lite som att ha en bil faktiskt …

Räkna med fler vagnrapporter.

vagn1.jpg

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *