Insikt 2: shoppa aldrig utan mynt

Idag gick färden till Täby Centrum. I mitt gamla liv hade jag tagit bilen. Inköpslistan var visserligen inte av storköpsart, men 2-meterslisterna jag skulle handla på Clas Ohlson hade avgjort saken – till bilens fördel.

Nu blev det cykeln och jag tänkte att jag fick väl hålla listerna i händerna om jag inte kunde få fast dem på cykeln. Ett liv utan bil underlättas för övrigt onekligen om man accepterar att alla lösningar inte är färdiga på förhand, att många får komma till när själva behovet eller problemet uppstår. ”Det ordnar sig alltid” är en bra devis.

Besöket på Clas Ohlson resulterade – som vanligt – i fler prylar än jag hade tänkt från början. Två tredjedelar av framväskan var fylld av rep, märlspik, skruvar, persiennsnörefäste, kabelklammer, remmar, hänglås och lite annat. Dessutom passade jag på att skaffa en plastlåda som jag tänkte fästa på framracket.

Med allt detta i händerna travade jag iväg till Systemet. Inga problem.

Men sen började det bli lite kärvt. Jag skulle in på Metro och handla mat, men saknade mynt. Jag hade kort med tillräckligt mycket pengar på för det jag skulle handla, men jag saknade mynt. Vilket innebär att det är omöjligt att använda Metros kundvagnar. Jag behövde vagnen inte bara för att få plats med alla Metro-varor, utan kanske främst för att ha någonstans att göra av alla saker jag köpt på Clas Ohlson och på Systemet medan jag gick och valde och plockade havregryn och fetaost och mynta och allt det andra jag skulle ha i butiken.

Kvinnan i kassan hade ingen pollett att låna ut. ”Tyvärr”, var hennes mindre muntra besked till överlastad fredagsshoppare. Tänkte ett kort tag att jag får väl gå ut till bilen och lasta in prylarna jag skaffat. Fast bilen stod ju hemma …

Gick istället till Hemköp. Där fick jag låna en femma mot körkortet i pant. Jag handlade och fyllde väskorna. Väl ute på parkeringsplatsen monterade jag lasten på cykeln. Plastbacken fick ta hand om vinkartongen och spändes fast med remmar på framracket. Ingen betongfast montering, men det skulle duga för hemfärden. Listbuketten samlade jag med väldigt fiffiga remmar som jag köpt på Clas Ohlson, en slags elastiska resårband med kardborrknäppning. Sedan spände jag fast listpaketet med en rem som knöts i barnstolen. Framänden fick jag hålla i högerhanden.

img_1641_cykel_m_last_1.jpgCykeln var ganska tungt lastad när jag begav mig hemåt. Trots detta, eller kanske tack vare detta, var den osedvanligt stabil. Det var inga problem att styra sig hemåt med en hand på styret och den andra om listerna. Utflyktens stora utmaning var alltså inte cyklingen, utan hanteringen av alla prylar utan kundvagn i själva det stora köpcentrumet.

Hädanefter ser jag till att alltid ha en femma i någon av cykelväskorna.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *