Regnet gör frihetskänslan än större

Det ösregnade i morse. Klockan var inte mer än halvsex när jag drog på mig regnstället och mina sedan igår ännu fuktiga cykelskor.

Själva processen att komma iväg – klä på mig, packa cykeln, leta i trånga fickor efter nycklar, låsa upp cykeln, stoppa ner nycklarna, kolla att allt är med och lyfta ut cykeln över plankor som nu övertagit bilens plats i carporten – är rätt trist och jobbig. I synnerhet när det regnar. Men väl iväg släpper det jobbiga. Då är det bara jag och cykeln.

Och regnet förvisso. Men regnet är är inte bara vått. Det har också en uppfriskande effekt. Och ger en frihetskänsla ännu större än när jag cyklar i solsken. Jag är inte helt på det klara med hur det kommer sig. Förmodligen har det att göra med att jag med största sannolihet skulle ha tagit bilen i regnet, om jag hade haft någon. Att då sitta på cykeln gör själva billösheten än tydligare och förstärker känslan av självständighet. Jag behöver ingen motor, inget bekvämt säte, ingen värmefläkt och ingen bensin, diesel eller etanol. Jag behöver ingen bil för att förflytta mig. Inte ens i hällande regn en tidig tisdagmorgon i augusti.

Vi får se hur den känslan står sig i november …

2 kommentarer

Lägg till din →

Lämna ett svar