Fångad på lånecykeln

Jag var i stan idag. Stockholm alltså. Och för första gången lånade jag en av de där fula, blåa cyklarna som finns utställda i särskilda ställ här och var över stan. Det stod tre stycken vid Tekniska Högskolan där jag landade med tåget. En hade punktering. Lyckligtvis fick jag en av de andra två. Den hade visserligen väldigt lite luft i bakdäcket, men det var inte värre än att det gick att cykla på.

Väl nere i smeten kring Stureplan återstod att hitta ett ställ att ställa tillbaka cykeln i. Det finns ju inga lås på de här hojjarna och jag hade förstås inget sådant med mig. Stället vid Kungsträdgåren var fullt. Liksom det på Sturegatan. Liksom det på Norrmalmstorg. 

Sådär snurrade jag omkring, fångad på en blå cykel utan lås. Jag antog att det kunde bli dyrt om cykeln blev stulen under tiden jag var på mitt arbetsmöte. Men till slut avgjorde klockan saken: jag chansade, ställde cykeln i uppgången till kontoret som var mitt mål. 

Knappt en timme senare stod den kvar. Jag lyfte ner den för den lilla trappan och insåg då ytterligare en nackdel med den blå cykeln: man riskerar att bli smutsig om man grepper på fel ställe. Som typ sadelstolpen. 

Med oljig handflata i högerhanden trampade jag mig i alla fall upp mot Tekniska Högskolan igen. Lyckligtvis fanns där en ledig plats att ställa tillbaka cykeln i. Och även om den hade skapat en del oväntad irritation och stress under fömiddagen var det rätt skönt att bara gå därifrån. Inget lås att pula med, ingen tanke om att ”jag måste pumpa bakdäcket snart”, ingen oro över stöldrisk.

Nästa gång tar jag med ett eget lås och en minipump.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *