Ovilligt sammanfattande

Vi klarar oss inte utan bil. Vi är inte ens i närheten av att klara oss. Visst har vi klarat oss utan egen bil sedan i mars, men vi har använt bil mer än bara marginellt. Somliga perioder har vi lånat en bil varje vecka, för att köra skräp, för att hinna med både arbete och sociala aktiviteter. Och då har vi ändå fria arbeten som ger oss en stor flexibilitet när det gäller tider.

Cyklarna har förvisso använts flitigt. För storhandling, för att köra papper och plåt till returstationen, för utflykter och för arbetsresor. Betydligt mer än om vi skulle ha haft en bil. Så billösheten har givetvis inte varit helt utan effekt. Men den har inte givit den effekt jag hade hoppats på och försökt nå.

När vi bestämde oss för att sälja bilen såg jag mig som en envis dåre trampandes i alla väder, i alla hälsotillstånd, i alla ärenden. Naivt i kubik. Men det var ändå något att sikta på.

Antingen kan jag betrakta det här projektet som misslyckat, eller så kan jag dra slutsatsen att det är betydligt svårare att ställa om ett vanligt radhus-småbarns-förorts-liv från bil till icke-bil, än jag trodde. Jag väljer det senare och  konstaterar att det kommer att ta tid, men tror helt och fullt att det kommer att gå. Därför att det måste gå.

Bilen är en gammal idé som i grunden bygger på gammal teknik (även om utvecklingen innehåller ljuspunkter). Det är ohemult dyrt, det dödar såväl genom på- och avkörningar som genom nedsmutsning, det gör en mosig i skallen. Listan kan göras lång. 

Tyvärr, måste jag säga. Jag gillar att köra bil. Under en period i mitt liv – för inte så länge sedan – trivdes jag som allra bäst när jag satt i min nya, mörkblå Volvo V40.  För bara några veckor sedan var jag i Södertälje och provkörde nya Skoda Superb och Audi A4. Ruggigt kul och tur att polisen inte var på samma vägar som vi. 

Jag tog taxikort för att få möjlighet att sitta en hel dag i en bil och bara köra omkring, och samtidigt tjäna pengar och träffa folk. Nu har jag inte kört på ett tag eftersom det inte är särskilt lönsamt. Men det är som sagt kul att köra bil. Kul att läsa om bilar. Kul att titta på bilar. 

Trots mitt bilintresse har jag under den här perioden av billöshet inte på allvar lockats av tanken på att skaffa en ny bil, annat än i början. Jag har lärt mig att uppskatta inte bara de alternativa ressätten, utan också den lägre månadskostnaden, det lediga utrymmet i carporten och att slippa städa, tvätta och serva bilen. 

Även om det första halvåret utan bil har varit långt ifrån någon romantisk cykelfärd längs slingrande sommarvägar – och faktiskt delvis gjort mig besviken – tror jag att vi kommer att klara oss bra utan fyra hjul och oljebrännare även framledes.

Till och med utan att låna bil i lika hög utsträckning som vi har gjort hittills.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *