Epilog 1

Det var besvikelse när jag insåg att vi faktiskt inte klarar oss utan bil. Jag – eller vi – har förmodligen gjort samma misstag som många andra före oss. Vi ställer inte upp på hela paketet. Vi försöker välja de bästa russinen och sen både äta dem och ha dem kvar. Vi inser inte på allvar vad som krävs för att klara ett radhusliv med två småbarn utan bil. Vi anar det – och på djupet inser vi det nog också – men vi är inte beredda att ta konsekvenserna. Vi är inte beredda att ändra våra liv tillräckligt mycket.

Exempelvis skulle vi förmodligen behöva flytta för att ha en rimlig chans. Eller styra upp våra liv med minutscheman för att kunna utnyttja bilen maximalt de få tillfällen vi skulle kunna använda en sådan.

Vi skulle kanske behöva ändra våra vanor för att skapa ett billigare liv – så att vi inte skulle behöva jobba lika mycket (och ändå jobbar ingen av oss 8-timmarsdagar). Vi skulle förmodligen behöva göra oss av med en hel del prylar eftersom prylar ofta skapar behov av fler prylar och resor. En cd-spelare måste matas med skivor. En mjölkvisp måste ha nya batterier. Fler kläder innebär fler tvättar i maskinen – som måste matas med mer tvättmedel. Och själva inställningen att prylar och konsumtion är ok skapar förstås uppfattningen att vi har behov som egentligen inte finns. Som måste tillgodoses.

Fast det ska sägas att vi är verkligen inga konsumtionsmänniskor enligt gängse snitt. Vi har inte shopping som nöje. Vi handlar inte särskilt mycket kläder, inte särskilt mycket prylar. Musik köper vi oftast på iTunes och filmer på sfanytime.se. Går inte på krogen.

Men visst konsumerar vi. Och visst skulle det gå att sänka nivån. Antar jag.

Jag vet inte om jag är rätt ute. Men jag tror att jag – jag talar bara för mig själv nu – hoppades på att ett liv utan bil inte bara skulle innebära billöshet och mer cykling, utan också ett liv som är renare, tydligare och ärligare. Där saker och ting inte har lika stor betydelse som idag. Och jag hoppades nog att det ena skulle leda till det andra, att vi själva inte skulle behöva dra hela lasset. 

Kanske är det en långsam process. I så fall finns det fortfarande hopp 🙂

God jul och gott nytt år!

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Eva skriver:

    Har just läst om hur man når framgång med det man företar sig. Man försöker igen om det inte går bra!
    Men förmodligen är det lättare att klara sig utan bil om man aldrig har haft nån. Vi lever nu villaliv med två barn, 8 och 10 just nu, i likhet med vänner med två något äldre barn och andra vänner med tre utflugna barn. Skillnaden mot dig är att vi aldrig haft någon bil. Då är vi kanske mer härdade vad gäller att hitta på något att göra hemma eller i grannskapet.

  2. Joakim Bjerhem skriver:

    Tyvärr handlar lösningen på bilproblemet nästan uteslutande om stadsplanering. Du skrev något om Rönninge by? Bodde du i Rönninge?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *