Hur livet utan bil upplöstes

Det var en gång en familj som inte vill lägga onödigt mycket pengar på onödiga saker. Som bil till exempel. Familjen ville inte heller belasta miljön i onödan. Med bilkörning till exempel. Onöda var något som den här familjen vill undvika. Och bilen där ute i carporten framstod som just en sådan.

Bilen såldes. Cyklar skaffades eller uppdaterades med allehanda utrustning för frakt av last och barn. Sommaren kom och livet lekte. Visserligen behövde familjen låna bil tämligen ofta, för att hämta en byrå som familjen hittat på Blocket, eller för att få hem virke till diverse ombyggnationer hemma i radhuset. Men familjen ägde ingen bil och i carporten stod två cyklar och en väldigt fin och praktisk och ändamålsenlig cykelvagn.

Mannen i familjen tyckte om att köra bil, och började köra taxi för att tillgodose sitt bilkörningsbehov. (Och för att tjäna en liten slant.)

Men något gnagde familjen. De lånade bil påfallande ofta. Och var på så sätt beroende av andras välvilja och möjlighet att låna ut bil.

Sedan kom hösten och vintern. Och förkylningarna avlöste varandra. En gång gjordes ett försök till en cykelutflykt trots lätt feber. Det var ingen bra idé. Att cykla med två barn i cykelvagn och lite picknicklast – även om det bara är sju kilometer – kräver feberfrihet. Vi skulle ha stannat hemma den dagen.

Och det blev också följden åtskilliga av de påföljande dagarna. Att familjen stannade hemma istället för att ge sig ut och se saker, träffa människor och umgås med andra. Ibland lånade familjen bilen även till sådant, men det gick inte att göra i så hög utsträckning att billösheten inte började kännas som en väl kraftig uppoffring.

Så ringde telefonen en dag. Ville vi ha en bil? Samma bil för övrigt som vi oftast hade lånat. Tja … jotack.

På den vägen är det. När vi vid flera tillfällen efter det (det första tillfället faktiskt redan dagen efter det att vi fick bilen) har behövt åka till barnakuten är vi övertygade. Att som barnfamilj i förort och hus med renoveringsbehov försöka leva helt utan bil är hedervärt och ett intressant projekt. Men för oss fungerar det inte. Däremot är vi noga med att inte använda bilen slentrianmässigt. Efter vår billöshetsförsök vet vi att det går att klara betydligt mer av vardagsresandet med cykel och kollektivtrafik än vad som först verkar möjligt. Så vi är inte längre billösa – men vi använder inte bilen till annat än det den verkligen behövs till.

Du gillar kanske också...

8 svar

  1. Erik Sandblom skriver:

    Friskt vågat hälften vunnet!

    Som taxiförare kan du ju tänka på att du är med och gör det möjligt för andra att leva utan egen bil.

    • Henrik Rådmark skriver:

      Exakt, taxi är en rätt bra grej om det utnyttjas rätt och förarna lär sig köra vettigt! Fast jag kör inte taxi särskilt mycket längre, det är för dåligt betalt/för obekväma arbetstider. Men det lockar onekligen att ge sig ut i vimlet o trafiken snart … men mest av allt längtar jag till isen så att jag får sätta min Nokian-cykeldubbdäck på prov! 🙂

  2. daniel skriver:

    På sätt och vis lite sorgligt att läsa, men samtidigt är det precis som Erik skriver – friskt vågat hälften vunnet!

    Du/ni har inspirerat mig och ni låg några månader framför oss att avskaffa bilen. Än så länge har vi dessutom inga barn vilket skapar helt annorlunda förutsättningar. Men hittills har jag lärt mig att det (oftast) är helt ok att jobbpendla 15km på cykel, att köra trädgårdsavfall på cykelkärra till återvinningscentralerna (med tandem är det dessutom läskigt hur lite man märker av cykelkärran och dess ibland tunga last) och att ordna årets julgransinköp med cykelkärra. Dessutom fick jag kommunen (i göteborg) att ordna så att det är gratis att slänga avfall på återvinningscentralerna om man kommer med cykel (annars är det 6 gratistillfällen per år, sedan 250kr/gång). Sedan är det såklart tråkigt att det inte håller hela vägen, men det är fina erfarenheter och insikter man får och kanske kan man, som du har gjort, inspirera folk på vägen.

    Tack för en trevlig blogg!

  3. kardemark skriver:

    Du säger att det var besvärande att låna bil så mycket, det förstår jag.
    Men varför hyr du inte bil eller åker taxi när det behövs? Då besvärar du ingen annan. (Som taxiförare borde du ju dessutom uppmuntra sådan konsumtion)

    Vi har sålt vår bil och hyr bil de helger vi behöver bil samt under sommarsemester. När vardagen blir för stressig och man av någon anledning inte kan cykla tar vi taxin till t.e.x. barnens aktiviteter.

    • Henrik Rådmark skriver:

      Tja, det var inte särskilt besvärande för att vi belastade någon annan, utan för att jag själv insåg hur mycket vi faktiskt fortfarande behövde bilen.

  4. Mannen skriver:

    Bil äger!!!
    Vi måste bara komma på ett renare bränsle, det är väl inte så svårt??
    =D

  5. Sanna skriver:

    Fast jag förstår inte riktigt problemet. Vi är en familj på 4 personer med två barn, 2 och 5 år. Vi har aldrig ägt bil och det är inte alls särskilt svårt eller plågsamt. Vill vi åka på utflykt vintertid tar vi buss eller tunnelbana. Enkelt och bekvämt. Så bor vi förstås kollektivtrafiknära, men det är ocks ett medvetet val. Vi sparar väl en sådär 5000 i månaden på detta, och lider inte alls! På sommaren hyr vi bil under en månads tid.

    • Henrik Rådmark skriver:

      Det är bra att ni klarar av ett liv utan bil. Det finns lyckligtvis många som gör det och jag lyssnar gärna på hur de hanterar vardagens transporter och ärenden. Vi har försökt hitta lösningar men överlag misslyckats – men på vägen lärt oss en hel del som gör att vi inte använder bilen lika mycket som tidigare. Vi är nöjda med det och håller utkik efter smarta bil- och transportlösningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *