Nu vet jag varför det var så tungt

Det är märkligt. Man är nästan 40. Man har cyklat sedan man var fyra. Och man har varit förkyld säkert 100 gånger. Eller så. Ibland har man cyklat – eller i alla fall ansträngt sig – samtidigt som man varit förkyld. Ändå segar jag uppför backen mot Mörby centrum i onsdags morse och undrade varför det var så jäkla tungt. Riktigt aptungt. Visst är backen lite tuff, kanske. Men den brukar ju gå rätt bra. Brukar inte vara supertungt.

Och så undrar jag varför det fortfarande är tungt när jag kommer in till Karlbergsvägen …

I går kväll fick jag svaret. Det uppenbara och glasklara: jag var förkyld. Någon jäkla infektion någonstans som hade legat och pyrt och jäst sedan i onsdags. Om jag bara hade insett det där i uppförsbacken eller helst ännu tidigare, då hade jag sluppit feber och halsont.
Fast det är inte så illa. Det värsta är nog att jag inte kan cykla idag. Det hade varit fint. Men hälsan återvänder säkert snart. Cykeln väntar tålmodigt.

Lämna ett svar