Det finns visst dåligt väder

Redbergsplatsen

Det är tidig morgon. Det är mörkt. Det är kallt. Men inte så kallt att vägarna är torra. Nej, bara runt nollan och vägarna är blöta, slaskiga. Cykling framstår i den situationen inte som mycket annat än en utmaning. Men någonstans har jag bestämt mig för att cykeln är det enda fordonet som står till buds, trots den mörkblå  9-5:an – den torra och snart varma – som står i carporten.

Men cykeln är melodin. Återstår att klä sig så att man 1. inte blir blöt 2. inte blir kall 3. inte blir svettig. En utmaning helt separerad från själva cykelupplevelsen. Men inte omöjlig att möta, har jag hört. Ännu har jag inte nått ända fram. Men jag har en strategi.

Det första jag tänker på är att klä mig för tunt. För kallt. Av erfarenhet vet jag att jag bör frysa bort till Karby gård ungefär, cirka 3 km hemifrån. Då kommer punkterna 1. och 3. att uppfyllas.

Det andra är vattenskyddet. Jag får inte bli blöt, enligt punkt 2. Den svagaste punkten här är naturligt nog fötterna, eftersom de befinner sig närmast slasket, sprutet från framhjulet. Lösningen kallas skoöverdrag. Ett slags galoscher som är anpassade för cykelskor. De jag har är av neopren, tror jag att det heter. De värmer och de håller fötterna någorlunda torra. Men på önskelistan står ett par helt vattentäta överdrag. Utan sådana klarar jag inte vintern på cykeln.

Min fantastiska överdragsklädsel – för att av någon outgrundlig prata bilspråk – är en enastående vindstoppare (tror att varumärket är Windstopper) och hygglig vattenavvisare. Avvisare alltså. Om det sprutar rejält blir jag blöt, oavsett om det kommer underifrån eller ovanifrån.

Men där går jag bet. Regnkläder är uteslutet eftersom det innebär att punkt 3. (inte bli svettig) aldrig kan uppfyllas.

Kraftig väta från ett eller annat håll är alltså en omständighet som jag inte kan hantera idag. Tips, någon? Den som talar om inget dåligt väder, bara dåliga kläder kan kliva fram nu.

Kylan klarar jag enkelt. Om det är runt noll har jag en underställströja i merinoull under min överdragsjacka. Det är allt. Jag fryser de första tre kilometerna, sedan lättar jag lite på jackan och kan hålla en lagom temperatur hela vägen in till Karlbergsvägen. Möjligen behöver jag en snusnäsduk runt halsen eftersom den tycks vara lite känslig.

Koss portapro, öronmuffarEn detalj som jag inte klarar mig utan vid lägre temperaturer är min Koss Portapro hörlurar. Jag kopplar inte alltid in dem i min spelare. Huvudsaken är att jag har dem på mig. Att de täcker mina öron. Annars får jag osvikligen rejält ont i öronen och strax därunder. Förmodligen delar öronen och halsen känslighet.

Fördelarna med den typen av öronmuffar är dels att jag inte behöver kalla dem öronmuffar och dels att de kan fylla mitt huvud med musik.

På benen har jag ett par underställslångkalsonger och överdragsbyxor. Just det, allra först cykelbyxor med blöja. Eller ”insert” som det heter. För er som inte är insatta i cykelterminologin handlar det om en slags vaddering som gör att du slipper blåmärken i rumpan. Eller bara att cykelturen blir ytterst bekväm. Bortsett från den förnämliga stötdämpande effekten ger ”inserten” också en behaglig värme åt ändalykten. Något som förstärks av det sadelöverdrag av fårskinn (nå, något liknande).

Innan jag drar på mig hjälmen ser jag till att hitta och sätta min Craft hjälmmössa på skulten – en tunn mössa som värmer precis lagom och får plats under hjälmen. Sen glasögonen.

En timme senare är jag vid Roslagtull. Men har det slaskregnat är jag blöt.

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Erik Sandblom skriver:

    Har du provat att skydda skorna med en stänklapp? Jag gjorde en stänklapp av en glasskartong i plast. Jag borrade två hål längst ner i stänkskärmen (det var pilligt) och skruvade fast lappen. Det bästa är om lappen kommer runt 3-5 cm från marken. Jag är jättenöjd.

  2. Henrik Rådmark skriver:

    Ahh … stänklapp står på listan. Men jag har inte fått ändan ur eftersom jag inte tagit mig tid att tänka ut nån bra lösnin (eh..). Och här fick jag en av dig. Stort tack!

  3. Erik Sandblom skriver:

    Kul att vara behjälplig. Clas Ohlson har en böjlig skärbräda 29×38 cm. Kan vara bättre som stänklapp, längre än en glasskartong.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *