Underbart är kort

Cateye - rest in peace

Jag hade sett fram emot ett långt liv tillsammans. Ett liv som skulle fyllas av äventyr, glädje, månne en del sorg men som framför allt skulle präglas av sprudlande livslust. Jag hade inte valt dig särskilt noga, det medges. Men i det här livet får man ibland göra sina val snabbt eller för alltid leva i den långsamt kvävande bitterheten.

Vi började vårt gemensamma liv för en vecka sedan. Det kändes trots allt som om jag hade hittat rätt. Du var trogen, du var pliktskyldig, protesterade aldrig mot mina infall. Som när jag vid ett tillfälle insisterade på att vi skulle ut och cykla i snön trots att vi varken hade dubbdäck eller snökedjor. Eller när jag drog dig med ut i ösregn för en härlig tur tvärs över norra storstockholm. Du muttrade kanske, men det var inget jag märkte.

Trots allt detta skänkte du mig om inte värme så i alla fall ljus. Inte mycket, men alldeles tillräckligt. Du skyddade mig från mörkrets onda makter.

Så idag hade du tydligen fått nog. Efter en vecka, kanske det har gått en något längre tid. Jag vet inte om det var det att du hela tiden på sätt och vis hade fått komma i andra hand, lite på efterkälken där du fick hänga på bakom mig. Fastklämd på väskan. Det låter grymt, men det var så jag ville ha det. Det var så jag trodde att du ville ha det.

Men du tog ditt liv. Du tog ditt liv på det mest brutala sätt. Eller var det jag som skadade dig så svårt att du mötte döden så många år för tidigt? Nå, vila i frid.

Cateye - ett vackert minne från vår första tid
Så såg hon ut under vår första tid.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *