Hallå kommunen! Plogning kräver timing!

Jag stod på näsan. Eller rättare la mig på sidan. Cykeln hade slingrat sig som en orm genom den tjocka modden. Här och där fanns tydligen spår under modden. Cyklingen var allt annat än avspänd. Eller behaglig. Det var aggressivitet, stark vilja och benkraft som gällde. Det hade gått bra de sista tre kilometerna, som var de värsta under hela resan från Roslagstull, Stockholm. I början av sista backen slutade turen att följa mig. Framhjulet träffade en dold snö- eller snarare iskant och trots en rejäl kraftansträngning och en balansakt som skulle platsat på cirkus var det stopp. Cykeln välte. Jag välte. Hoppas datorn klarade sig tänkte jag när jag hoppade upp på cykeln och fortsatte min vingliga, halkiga färd det sista femhundra meterna.

Vi har fin utsikt över några gator i vårt område – där jag föll. Efter middagen stod jag och kontemplerade snön och mörkret, blickandes ut genom ett av våra stora vardagsrumsfönster. Klockan var ungefär sju på kvällen. Då ser jag först ett gult blinkande ljus svepa över husen och snön. Sedan den stora blå traktorn med plog monterad.

Den kom alltså, plogmaskinen. Men varför först när alla hade kommit hem från jobbet? Kanske för att de skulle få en vackrare utsikt från sina vardagsrums- och köksfönster.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *