Kraftig ökning av citycykling när min dröm


Rusningstrafik i Utrecht, Holland.

Vid några tillfällen när jag har åkt Cedersdalsgatan-Sveavägen-Norra Stationsgatan i Stockholm (gatorna passerar innanför de två nordliga f.d. tullarna till stan) har jag fått en bild i huvudet. Alla bilar är borta.  Den breda gatan är istället fylld av cyklister som just har kommit innanför tullarna och nu letar sig vidare in i stan. Bilden växer och jag ser framför mig hur en flod av cyklister rullar Roslagsvägen fram förbi Naturhistoriska muséet och Universitet. Hur E4 är gles på bilar medan trafiken är desto tätare på den breda ”cykelmotorvägen” som byggts på en del av gamla bilvägen.

Men någonstans där spricker bilden. Det blir allt för osannolikt. Men jag har tänkt att det faktiskt måste bli något åt det hållet, på riktigt. Inte av ideologiska skäl utan som en konsekvens av den utveckling vi driver. Den som leder till ökad biltrafik och större utsläpp och ökande hälsoproblem orsakade av för mycket stillasittande och av skadlig stress och inte minst av dålig luft. Bland annat. Klimatproblematiken borde självfallet också spela in, men det tror jag är för stort för att motivera den enskilda människan att självmant göra några betydande förändringar  i sitt liv.

Samtidigt pågår en tydlig rörelse i samhället mot bättre hälsa. Vilket inte alls är konstigt och knappast någon övergående fluga. Människan vill må bra och vill definitivt överleva. Vill ha ett långt liv. När medvetenheten ökar om att den livsstil som många mer eller mindre frivilligt för knappast leder mot de här målen blir cykeln ett enkelt sätt att åstadkomma en förändring.

Att folk redan upptäckt cykeln som ett verkligt alternativ till bilen står helt klart. I Stockholm har antalet cyklister fördubblats sedan 1995, enligt Stockholm stads egna mätningar. Enligt en artikel dagens DN (ännu ej i nätupplagan) är ökningen i Stockhom city hela 21,5 procent jämfört med förra året. Det är glädjande. Ökningen av cyklister in till och ut ur stan är mer blygsamma 2,5 procent. Trafikplanerare Krister Isaksson konstaterar också att cyklisterna inte är prioriterade.

Men ökningen fortsätter. Därför tror jag att visionen om ett Stockholm där cyklar bildligt talat tränger ut bilar inte är naiv eller orealistisk. Men vi – medborgare, stadens ledare, stadsplanerare – behöver inspiration och kunskap från städer som kommit längre. Och då menar jag inte i första hand infrastrukturellt, utan snarare ”transportkulturellt”. Som Utrecht i filmen. Eller Köpenhamn. Eller Amsterdam. Eller för den delen New York (nå, jag vet inte hur långt de kommit, men de driver ett effektivt arbete för ökad cykling som tycks ge tämligen snabba resultat).

Det finns gott om goda exempel. Låt oss lära av dem, arbeta med dem så att vi kan nära och stärka utvecklingen mot en stark cykelkultur, eller snarare transportkultur, där cykeln är förstahandsvalet i och kring våra städer.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Lucho skriver:

    En bilfri eller bilgles värld kommer nog bli verklighet vare sig vi vill det eller inte inom något eller några decennier i och med stigande energipriser (till följd av peak ”fossila bränslen”).

  2. Henrik Rådmark skriver:

    Visserligen sker en stark utveckling när det gäller elbilar, men utrymmesproblemet kvarstår. Kollektivtrafiken kan förstås lösa en hel del, men många kommer att upptäcka att cykeln är mer praktisk och ger större frihet. Därför tror jag att du har rätt (vilket ju inlägget handlade om :-))

Lämna ett svar till Lucho Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *