Med rånarluva och skidglasögon i -18

Surly LHTCykeln är en genialisk konstruktion. Idén om att sänka temperaturen mot -20 är allt annat än genialisk. Så cykeln borde vinna. Eller hur?

Visst, det gör den. Men det är ingen vacker seger. Gårdagens seger lämnade efter sig en lätt köldskada på vänster kind och minskade min lust att ge mig ut igen (och det är förstås en utmärkt drivkraft).

Jag hade klätt mig i tusen lager. Eller åtminstone fyra. På benen underställ lager 1, underställ lager 2, vindtätt lager. Och trots -18 blev det för varmt. Ibland. Ibland var det för kallt.

På överkroppen underställ lager 1, underställ lager 2, underställ lager 2,5 (ytterligare en fleecetröja), vindtätt lager. Det blev för varmt.

Fötterna fick yllesockor och kängor.

Huvudet täcktes av en rånarluva och ett par skidglasögon. Visst var jag lite slarvig med passningen av rånarluvan. Det fanns en liten glipa mellan skidglasögonens nedre kant och rånarluvan. Där slog kylan till under min 24-kilometers-jobb-resa och påminner mig i detta nu om vådan av att slarva med klädseln.

Alltså, -18 grader är inte jättekallt. Inte ens för en köldhatare som jag. Det funkar, normalt sett. Men när man börjar röra sig tillkommer som bekant en faktor, vindfaktorn. När jag cyklar i 20 km/h upplever naken hud -18 som närmare -30 (källa SMHI). Och det är rätt kallt.

Än har jag inte lärt mig att älska kylan. Men idag ger mig ut i den igen på två korta halvtimmesturer. Man ska stå på sig, har mamma sagt.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *