”Gångtrafikanterna är mitt största problem”

Peter Hampus, ambassadör Cycleville STHLMPeter Hampus hör till extrempendlarna. Åtminstone enligt Cycleville STHLM:s definition. Han kör varje dag, oavsett väder. Och han kör hårt, i cykelkläder. För honom är cykeln inte bara det bästa sättet att ta sig fram mellan hemmet på Lidingö och jobbet i stan. Utan också en träningsform.

Han är nog också extrem på det sättet att han spolar av cykeln varje kväll och tvättar den noggrant en gång i veckan. Möt Peter Hampus.

Hur länge har du cyklat?
– Jag har alltid älskat att cykla. Redan som femåring tog jag cykeln på upptäcktsfärd mellan byarna i Dalarna där jag växte upp.
– Jag lekte Tommy Prim på vägarna när jag blev lite äldre. Drömde om att få en egen celestegrön racer. – Cykelpendlat varje dag har jag gjort i tio år.

Varför cyklar du?
– Det är helt enkelt det perfekta sättet att ta sig fram. Det går fort, är miljövänligt och ger mig i stort sett all motion jag behöver.

Hur långt brukar du cykla varje vecka?
– Det blir tio mil varje vecka till och från jobbet. Under våren till hösten blir det kanske ytterligare tio mil nöjes- eller träningscykling per vecka.

Vilken typ av resor handlar det om?
– Mestadels till och från jobbet. Året runt. I alla väder. Men jag tar cykeln till affären, stranden eller fiket så ofta jag kan.

– Nu tränar jag till Vätternrundan – ska försöka ta mig runt under nio timmar. Därför kommer jag nu när morgnarna blir ljusare att förlänga vägen in till jobbet med 20-30 km. När jag ändå är ombytt och svettig kan jag lika gärna passa på att cykelträna.

Kompletterar cykeln bil eller har du ingen bil?
– Vi har bil men den används mest för långresor eller för att transportera hela familjen eller massor av matkassar. De korta resorna görs bäst med cykel tycker jag.

– Resten av familjen är inte lika entusiastisk måste jag erkänna …

Hur är förutsättningarna för cyklister där du brukar brukscykla?
– Snöröjningen har blivit mycket bättre sista året. Jag har ringt och klagat en del, men har nu faktiskt ringt och tackat och berömt för bra sandning och plogning av cykelbanorna.

– Tyvärr inser inte vissa bilister att cykelbanorna korsar deras väg. Man ser dem ofta stirra stint framåt på biltrafiken samtidigt som de rullar rakt ut över cykelbanan. Jag har blivit påkörd för några år sedan av en tant som gjorde just så. Dessutom verkade hon ta fel på gas- och bromspedalen för hon fortsatte att köra samtidigt som knuffade mig framför bilen. Men det gick ganska bra. Lite skrubbsår och ett tillstukat knä bara.

– Gångtrafikanterna är nog mitt största problem. Den vägen jag cyklar till jobbet är en kombinerad gång- och cykelbana. Fotgängarna uppfattar den helt som deras vilket gör att det uppstår konflikter ibland. När jag plingar för att förvarna dem om att jag kommer susande blir de inte sällan förbannade.

Hur skulle förutsättningarna kunna bli bättre?
– Genom att tydligare märka ut cykelbanorna så att bilisterna och fotgängarna lättare ser var ”gränsen” går skulle man kunna undvika mycket konflikter och olyckor.
– Ofta används cykelbanan som parkeringsplats också vilket är ganska irriterande.

Hur upplever du att kommunen där du bor/cyklar arbetar för ökad cykling?
– Det har blivit mycket bättre. Förra året verkade det som om cykelbanorna på Lidingö alltid kom i sista hand när snö- och halkbekämpningen planerades. Sopning av gator och cykelbanor verkar fortfarande ha låg prioritet. Både på hösten för att få bort blöta hala löv, och på våren för att ta bort gruset. Stockholms stad är alertare.

Hur klär du dig när du A-till-B-cyklar?
– Cykelkläder! Jag tycker om att cykla fort och är genomsvettig när jag kommer fram till jobbet. När jag började cykelpendla för tio år sedan gjorde jag det i vanliga kläder men det var katastrof. Då avstod jag cykling när vädret blev sämre.

– Nu har jag i stort sett samma kläder oavsett väder. Skoöverdrag, cykelskor, långa tights, ullunderställstöja och en tunn vindjacka samt reflexväst. När det är kallt åker handskar och buff på. När det blir riktigt kallt – kallare än -10 – sätter jag på tjocka strumpor och mössa. Men behöver aldrig ha varmare kläder på överkroppen.

Dina bästa tips för att klara vintern?
– Mitt bästa köp är helt klart en ”pendlarmugg” som passar i flaskstället. Då kan jag ta med mig morgonkaffet på cykeln. En riktigt god latte som man kan smutta på under morgonfärden in till stan känns lyxigt.

– Du syns mycket sämre som cyklist än du tror. Reflexvästen som jag använder är inte snygg men känns som en bra livförsäkring. Jag har pannlampa, lampor på cykeln som blinkar, samt blinkande diodlampa på ryggsäcken eller hjälmen.

– Rejäla dubbdäck är förstås ett måste, och att tvätta av cykeln varje kväll. Jag brukar tvätta den noggrant en gång per vecka, men spolar av salt och slask varje dag för att spara på kedja, drev mm så länge som möjligt.

Vilken är de största utmaningarna för dig som brukscyklist?
– Största utmaningen är klädseln. När det regnar och jag kommer genomvåt till jobbet har jag tyvärr inget ställe att torka kläderna på. Därför är jag tvungen att ha ett extra ombyte med mig för hemfärden. De våta kläderna stoppas i en plastpåse och luktar surt när man kommer hem.

– När jag upptäckte ullens förmåga att värma även när det är vått, och att det inte tar åt sig svettlukt så mycket var det en stor lättnad.

Beskriv ditt bästa eller konstigaste cykelminne
– När jag kör över Lidingöbron i soluppgången med dimman stigande från vattnet leker livet.

– Ett lite spännande cykelminne har jag från Kanada. En grizzlybjörn hade siktats på toppen av ett berg och jag lånade en mountainbike av en familj för att cykla upp och fotografera den.

– Lite irriterat konstaterade jag att växlarna inte räckte till. Berget var så brant att jag bara orkade trampa på lättaste växeln. Det hade gått fortare att promenera. Hela förmiddagen gick åt till att ta sig upp till toppen, och då hade björnen gett sig av. Men vilken utsikt jag fick! Och färden ned fick det att kittla skönt i magen. Fyra timmar upp och tio minuter ned.

Använder du hjälm?
– Alltid! Jag har kört omkull så många gånger att jag inser att jag nog skulle ha allvarliga hjärnskador om jag inte haft hjälm. På fritiden cyklar jag mycket mountainbike och att ramla hör liksom till.

Borde vi ha hjälmlag för vuxna?
– Både ja och nej. Vi skattebetalare betalar ju sjukvårdskostnaderna för de som struntat i hjälm och råkat illa ut. Pratade med en hjärnkirurg som berättade att åtta av tio patienter de får in med ambulans skulle ha kunnat klarat sig undan med skrubbsår om de haft hjälm.

– Samtidigt är jag rädd att ett hjälmtvång skulle bidra till att färre väljer cykeln som transportmedel, och det vore ju dumt.

You may also like...

1 Response

  1. herrstrumpor skriver:

    Hey, you used to write excellent, but the last few posts have been kinda boring… I miss your great writings. Past several posts are just a bit out of track! come on!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *