”En bilist kan döda en cyklist”

Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, har skrivit en ypperligt fånig krönika om vilken rätt cyklister har att skydda sig mot bilar. Den är säkerligen tänkt att skapa upprörda känslor. Eller åtminstone att höja ett och annat ögonbryn. Eller bara att få oss att tänka att den där Hanne Kjöller, hon är en riktig cyklisternas förkämpe.

Jag suckar.

”En bilist kan döda en cyklist. En cyklist kan inte döda en bilist.” skriver hon. Och därför, forsätter hennes resonemang, uppstår i hennes huvud frågan vad en cyklist får använda för tillhygge för att försvara sitt liv.

Vi lever en i stad som övervägande i grunden är planerad och byggd för bilar. Cyklar var aldrig tänkta att passa in och gör det inte särskilt väl ännu heller, även om staden bygger cykelbanor och målar cykelfält här och där. Vi cyklister kan håna och fördöma och säga att åtgärderna inte räcker.

Visst är det korrekt, åtgärderna räcker inte på långa vägar. Antagligen är inte heller viljan hos de styrande att göra snabba förändringar mot en cykelvänligare stad särskilt stark. Det förtjänar kritik. Och det måste vi arbeta mot. Stockholm, liksom alla andra biltunga städer, måste sätta ett större fokus på transportmedel som inte är bilar, bland annat cyklar.

Men vi är inte där ännu. När vi cyklar på gatorna idag befinner vi oss i en miljö där bilarna är vana att få vara hyggligt i fred. Och många bilförare agerar därefter. Obetänksamt och med koncentrationen främst på andra bilar och förhoppningsvis på fotgängare som korsar gator. Det är inte av ondska bilar kör på cyklister.

Som cykelambassadör borde jag kanske hylla Hanne Kjöllers krönika. Ja! Fram med vapnen! Slå sönder bilar! Fördöm bilister!

Det är möjligt att min treåriga dotter skulle reagera så. Och jag skulle förstå det. På tre år hinner man inte skaffa sig så mycket kunskap om människan och hennes handlingar. Inte så mycket förståelse för diplomati, för retorik och kanske inte heller så mycket om hur man bör låta medmänsklighet styra sitt agerande. Men Hanne Kjöller har haft ytterligare några år på sig att lära sig det, liksom samtliga övriga cyklister som eventuellt stämmer in i hennes aggressiva kampsång.

Vi ska arbeta för att föra in cykeln som transportmedel i staden. Inte skriva fåniga krönikor, blogginlägg eller artiklar som går ut på att tillskriva bilister så många negativa egenskaper som möjligt.

You may also like...

10 Responses

  1. Paul skriver:

    Ja, alla dessa insändare och krönikor får bara den effekten att cykling framstår som farligt, vilket det ju inte är. Kanske frustrerande, men inte farligt. Det bästa sättet att skapa en säker miljö för cyklister är att de är många och därmed tvingar bilister att ta hänsyn.

  2. Joakim skriver:

    Är det inte bättre att bemöta poängen i rubriken istället för att raljera och tycka något i stil med ”omoget”? För hon har ju rätt – Hur kan vi låta bilisters nycker diktera liv och död för alla som cyklar eller promenerar där det finns bilar? Är vi så blinda efter 70 år av bilsamhälle att vi inte ser den stora obalansen i konflikten mellan bilar och cyklister/gående? Vad gör ni när ni blir prejade?, säger ”Det är barnsligt att klaga”, eller smäller ni till plåten på bilen för att föraren ska lägga märke till er? Jag själv gör det sistnämnda. Jag har rätt att inte bli prejad, men har inga verktyg i lagens mening för att hävda denna rätt. Lagen tar nämligen inte hänsyn till obalansen – En cyklist kan inte döda en bilist, men en bilist kan lätt döda en cyklist. Det är ingen egenskap som tillskrivs, det är ett faktum! Detta är ett demokratiskt problem som klart förtjänar att diskuteras, istället för att avfärdas som fånigt.

  3. Joakim skriver:

    Paul, jag tycker naturligtvis att du samtidigt har helt rätt. Men jag tycker denna krönika var ett dåligt exempel på att framställa cykling som farligt. Det är naturligtvis inte farligt att cykla, men olustkänslan av att ha lastbilar passerande på en meters avstånd i 80 km/tim vet vi driver bort cyklister och minskar cyklandet. Alltså behöver inte faran vara reel för att minska antalet cyklister och därmed minska säkerheten. Vi måste nog föra diskussionen på flera fronter, både problematisera att bilarna begränsar vår möjlighet att röra oss fritt i rummet OCH att cykling inte är farligt OCH att ju fler som gör det, ju säkrare blir det.

  4. hradmark@me.com skriver:

    Jag håller med båda (konflikträdd? jajemen!) Skämt åsido, det jag vänder mig emot är aggressiviteten mot bilister och bilismen.

    Bilismen är stort problem, inte bara för cyklister och gående, utan för alla som lever eller för den delen rör sig i stan, även de som stundom är bilister. Vi måste absolut arbeta för att minska bilismen och göra mer plats för cyklister och gående – verklig plats givetvis, inte inklämda i marginalen.

    Men min bestämda övertygelse är att arbetet inte går att bedriva särskilt framgångsrikt om man börjar drämma i bilar med eller utan skiftnycklar eller för den delen skriva arga krönikor som attackerar bilister. Jag har för övrigt själv tidigare knytnävsdunkat i bilar vid flera tillfällen och det enda resultatet det gav var att bilisten blev förbannad. Och rimligen ännu mer fientligt inställd mot cyklister (om han nu öht var det från början).

    När jag cyklar i Stockholm – på gatorna eftersom cykelbanorna är i bedrövligt skick i synnerhet så här års – betraktar jag bilarna som små barn eller äldre dementa. Man vet inte riktigt vad de tänker göra i nästa ögonblick. Möjligen har jag en fördel av att jag är en mycket erfaren bilist eftersom jag kör taxi. Precis som när jag kör bil tar jag höjd för ett antal olika alternativa rörelser en bil i min närhet kan tänkas göra.

    Bilister kör som de gör just för att vi har haft 70 år eller så av bilkultur som har format bilarna, körsätt och infrastruktur. De är barn av sin tid. Visst har de alltid ansvar, men man blir inte särskilt framgångsrik om man slår ett barn som gör fel – som inte inser att de gör fel förrän det är försent.

    Så länge vi har den stad vi har – som jag skrev i inlägget – måste alla som rör sig i den anpassa sig till förutsättningarna i den tillräckligt mycket för att det inte ska bli farligt.

    (Somliga regelbrott som att köra mot rött och mot enkelriktat när det känns säkert att göra det är nog bra. Det får folk att fundera på varför cyklister gör det – även om den effekten kommer först när tillräckligt många beter sig så. Ungefär som att hastighetsbegränsningar på motorvägar höjdes på vissa ställen eftersom många ändå körde för fort)

    Därmed inte sagt att situationen är acceptabel, men alla måste vara med på en förändring. Bilister, cyklister och gående. Alla måste stå på samma sida för att kunna åstadkomma en så stor förändring det innebär att skruva om infrastrukturen i en miljonstad, som är byggd för bilar, så att andra transportsätt kan komma att dominera.

  5. Joakim skriver:

    Naturligtvis ska vi hävda vår rätt att bli uppmärksammade innan vi blir rammade, tex genom att slå med näven i plåten i nödlägen, utöver det är aggressivitet onödig, håller helt med. Men det är inte det som jag tror Hanne menade med sin krönika – slutsatsen var att dagens situation är ohållbar. Alltså – Förändrad lagstiftning som inte behandlar cykel och bil stort sett lika som idag, utan en lagstiftning som är till fördel för cyklisten då denna är mer utsatt. Som rätten till nödvärn. Eller konsumentköplagen. Eller vilken lag som helst som syftar till att skipa rättvisa i den verkliga världen.

  6. Henrik skriver:

    Jodå, det är klart att man ska få uppmärksamma en bilist på att de är på väg att skada en. Ett dunk i plåten är effektivt, hörs definitivt av föraren. Men såvitt jag känner till finns ingen lag som förbjuder det, så det är ju en ickefråga. Och då vet jag inte vad krönikan handlade om.

    Hennes mening ”Stingpinne spetsad med en vass syl så att alltför närgångna bilar får ett minne för livet?” antyder ju hon vill kunna vandalisera bilar för sådant som uppfattas om riskabelt, utan att hon egentligen hade något behov av att försvara sig.

    Nå, ingen lagstiftning kan reglera hur en cyklist som faktiskt håller på att bli nedmejad av en bil fysiskt ska få försvara sig just i det ögonblicket. Där hjälper bara en välfungerande separerad cykelinfrastruktur.

  7. Paul skriver:

    Joakim, klart vi kan föra diskussionen på flera fronter, men jag tror det är betydligt mer effektivt att framhäva de positiva sidorna. Att skälla på bilister är helt meningslöst. Ge dem ett stort leende och kör vidare, eller som Henrik skriver; betrakta dem som knasiga barn.

  8. Joakim skriver:

    Jag tror jag är lite otydlig här – det centrala menar jag är att lagstiftningen måste anpassas så att den är till fördel för cyklisten. Inte att tillåta att vandalisera bilar naturligtvis, utan t ex att bilar alltid har väjningsplikt gentemot cyklister vilket visst skulle hjälpa en från att bli överkörd. Hennes poäng är ju inte en uppmaning att vandalisera, utan att dagens asymmetriska maktförhållande är problematiskt. Alltså – en lagstiftning som gör ett asymmetriskt maktförhållande mer rättvist. Det löser vi inte bara genom att le och ropa på cykelbanor. Det krävs lagstiftning!

    • Henrik skriver:

      Yes! Jag är helt med på ditt resonemanget och skriver under med fet penna. (jag var lite ensidigt inriktad på våldstemat – en yrkesskada att vinkla hårt kanske :-))

      Skulle du ha lust att skriva ett gästinlägg om det här? Det vore kul eftersom du har en tydlig åsikt kring ett centralt ämne och är bra på att formulera dig. Det behöver inte vara långt, bara en liten utveckling, kanske konkretisering, av de du sagt i den här tråden.

  1. 7 februari, 2011

    […] This post was mentioned on Twitter by Henrik Rådmark, cycleville. cycleville said: DN-ledarskribent går till attack mot bilister http://bit.ly/eWyhg0 #cykel […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *