Forskare: ”Stockholm kan aldrig bli en cykelstad som Köpenhamn”

Köpenhamn cykelstaden

Köpenhamn är en förebild som cykelstad. Men Stockholm har små chanser att någonsin bli lika cykelvänlig, menar en forskare inom området. Han beskriver vilka unika förutsättningar Köpenhamn har som Stockholm saknar.

Gissa staden: Alla cyklar. Ung som gammal. Rik som fattig. Få reflekterar över att de gör det. Cykeln är ett naturligt transportmedel och ofta det mest praktiska. Infrastrukturen är väl utbyggd och stadsplanerare i staden pratar oftast först om hur behoven för cykling ska kunna tillgodoses vid förändringar i stadsbilden. 32 procent av invånarna använder cykeln dagligen.

Just det, staden är Köpenhamn. Men skulle det kunna vara en framtidsvision för Stockholm, där ännu bara drygt fem procent har cykeln som regelbundet transportmedel? Det är hur som helst inte självklart, menar Till Koglin, kulturgeograf och doktorand vid Lunds Tekniska Universitet. Han har gjort fallstudier i Köpenhamn och Stockholm och skaffat sig en grundlig bild av skillnader mellan städernas cykelkulturer.

– Historiskt har Danmark och i synnerhet Köpenhamn ett helt annat utgångsläge. De första cykelvägarna började byggas vid sekelskiftet 1800/1900. Anledningen var att cyklisterna och häst- och vagnekipagen inte kunde dela vägar, bland annat eftersom hästvägarna var grusbelagda men också för att det uppstod konflikter mellan de två grupperna, säger Till Koglin i en intervju med Cycleville STHLM.

När danskarna började bygga cykelvägar visste de styrande i Stockholm knappt vad det var. Det fanns i alla fall inte en enda meter av dem. Visserligen var cyklingen stor på 20-talet, men då körde man på bilgator och -vägar.
– Det var många som använde cykel exempelvis för att ta sig in till fabrikerna där man jobbade, säger Till Koglin.

Men sen hände något. Eller rättare på 50- och 60-talet hände något. Bilen hyllades och skulle fram. Det var framtiden och cyklarna skulle bort från bilarnas gator.
– Man byggde cykelvägar i parker och så. Cykeln sågs som rekreation, inte som transport. Och i och med att man flyttade bort cyklarna från biltrafiken uppstod lätt konflikter när en cykel väl visade sig i trafiken – för det var ju oundvikligt.

I Köpenhamn byggde man cykelvägar längs bilgator, men åtskilda från dem. Därför har bilisterna i Köpenhamn alltid varit medvetna om cyklar och det faller sig naturligt att de tar hänsyn till dem, förklarar Till Koglin.

Han har även tittat på hur makten är fördelad mellan politiker, stadsplanerare och medborgare. I Köpenhamn har de senare en ganska stor makt. Cyklingen är uppenbarligen oerhört viktig för dem och den politiker som inte agerar efter det blir inte långvarig.
– Förre detta borgmästare för Teknik- och miljöförvaltningen satsade i sin valkampanj på just cykling, och vann valet.

Cykeln ett säkerhetsproblem

I Stockholm byggde man som sagt bort cyklarna från trafiken. De sågs som ett säkerhetsproblem och tanken var att man genom att få bort dem från trafiken skulle skydda dem. Att intresset för att använda cykeln som transportmedel var nära noll är inte svårt att förstå.
– I Danmark hade visserligen antalet cyklande under 60-talet sjunkit kraftigt, men inte i närheten till nivån i Stockholm, säger Till Koglin.

Det var först under 80- och 90-talen som cykling kom upp på stockholmskartan i någon större omfattning. I slutet av 90-talet tog Stella Fare i Stockholmspartiet initiativet till att måla cykelfält på flera av gatorna. Det gav upphov till en tämligen högljudd medial debatt som i princip gick ut på en sak: bilarnas framkomlighet hindrades och äventyrades.

Synen på cykeln som ett säkerhetsproblem stärktes. Enligt rapporten Cykeln i transportsystemet – utvecklingsmöjligheter av Krister Spolander, publicerade Dagens Nyheter 315 artiklar om cykling på 90-talet. Samtliga utom en handlade om säkerhet och cykelhjälmar. Undantaget handlade om cykeln i sammanhanget miljö.

Kan Stockholm bli en cykelstad som Köpenhamn?
– Inte på samma sätt, och det kommer att ta lång tid att få till någon större förändring. Det handlar inte så mycket om människors attityd i allmänhet som politikernas vilja och agerande. Så länge de arbetar som idag kommer inget av betydelse att ske som förbättrar förhållandena för cyklande särskilt mycket.

I Stockholm finns det en cykelplanerare. En enda. I Köpenhamn är det en hel avdelning med runt 15 personer, berättar Till Koglin.

– Där går det inte att stadsplanera utan att ta hänsyn till cykeln. Man börjar med att titta på hur man kan tillgodose cyklisternas behov, sedan ser man till bilarna. I Stockholm är cykeln i praktiken inte riktigt med som ett likvärdigt transportmedel i planeringen.

En annan avgörande skillnad är att cykelplaneraren i Stockholm arbetar på en annan förvaltning än de som har hand om stadsplanering.
– Ofta ligger trafik- och stadsplanering under olika förvaltningar i Sverige och det gör det ytterligare svårt att få till en samordning.
– Man måste ju tycka lite synd om cykelplaneraren i Stockholm. Det kan inte vara lätt att som ensam lobba för sina idéer dels mot sina chefer, dels mot stadsplaneraren och också mot politiker, säger Till Koglin.

Men cyklingen har ju ökat markant i Stockholm på senare år. Är det inte en förändring på gång?
– Det är sant, men de flesta som cyklar i Stockholm är medelålders män som cyklar långt, från förorterna in till Stockholm. De cyklar på dyra cyklar, har dyr utrustning och ser det som motion. Bilarna står ofta hemma.

Den sortens cykling kommer inte att innebära någon större skillnad på det stora hela. Det är inte ett resultat av någon attitydförändring eller en förändring av ett grundläggande beteende, vilket krävs för att cykeln ska bli det transportmedel som en stor grupp människor föredrar framför andra alternativ.

– I Köpenhamn cyklar människor ur alla grupper, påpekar Till Koglin.

– Och de flesta siffror över antalet cyklister i Stockholm som jag har sett är för övrigt felaktiga. De jag utgår från är från den resvaneundersökning som gjordes 2005-06. Den visade att andelen cyklister i Stockholm är fem procent. Det har ökat en del sedan dess, men inte till mer än som allra mest gissningsvis sju procent.

Vilka skillnader finns mellan städerna utöver cykelns status och politikernas vilja?
– Stockholm är mer kuperat vilket gör det svårare att dra cykelvägar. Det är betydligt enklare i Köpenhamn. Sen har ju Stockholm Gamla stan som också försvårar.
– Det finns egentligen inget utrymme för cykelvägar i Stockholm som i Köpenhamn. Dessutom hade ju Köpenhamn en cykelinfrastruktur sedan tidigare.

I Stockholm måste man alltså ta utrymme från bilarna om man vill göra plats för cyklar. Och det tycker Till Koglin att man borde göra. De cykelfält som finns nu är alldeles för smala och blockeras ofta av parkerade bilar, konstaterar han. Eller som när det pågår något gatuarbete. Då placeras ofta maskiner och annat i cykelfältet, som då stängs av.
– I Köpenhamn är man mycket mer medveten om det här och ser till att hålla cykelvägar fria.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Björn Åslund skriver:

    Om nu Stockholm ska bli en cykelvänligare stad krävs det politisk handling- frågan finns det viljan? Utan politisk vilja lär det inte bli mycket bättre, i synnerhet om de så bara finns en person som sköter cykelplaneringen. Låter märkligt underbemannat för att vara i en storstad

  2. Solomon Vilven skriver:

    Hmm it seems like your website ate my first comment (it was extremely long) so I guess I’ll just sum it up what I submitted and say, I’m thoroughly enjoying your blog. I as well am an aspiring blog writer but I’m still new to the whole thing. Do you have any suggestions for newbie blog writers? I’d genuinely appreciate it.

  1. 7 februari, 2011

    […] Isaksson är Stockholms cykelplanerare. Han har sannerligen inget lätt jobb. Som forskaren Till Koglin berättade för Cycleville STHLM i en intervju tidigare finns det egentligen inget utrymme för cyklar i Stockholm. Och det är […]

  2. 15 mars, 2011

    […] ett mycket intressant inlägg på bloggen Cycleville Sthlm intervjuas forskaren Till Koglin om Stockholms möjligheter som cykelstad. Han hänvisar bland […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *