”Det känns som om cykling motarbetas”

Johannes WolfmaierHan vägrar ge upp cyklingen. Trots att han fått utstå skäll från bilister, trots att han måste trängas med andra cyklister och med gångtrafikanter på för smala cykel- och gångvägar. Och trots att han måste parera sprickor i cykelbanornas beläggningar.

Men Johannes Wolfmaier ser också förbättringarna som har gjorts i infrastrukturen och cykeln är trots allt det bästa sättet att transportera sig på för honom. Det går snabbt, han upplever frihet och får motion. Möt ytterligare en av Cycleville STHLM:s ambassadörer.

Hur länge har du cyklat?

– Jag är uppväxt på landet nära Stockholm och började cykla då. På helgerna blev det ibland lite längre turer på grusvägarna i närheten eller till havet. Först när jag flyttade hemifrån och blev student började jag använda cykeln på allvar som ett fortskaffningsmedel i vardagen.

– En vecka efter att jag flyttat till mitt studentrum köpte jag en gammal skruttig Emelle som jag meckade massor med för att kunna ta mig fram, men från och med då cyklade jag i princip hela tiden.

– När jag senare lyckades ta busskörkort köpte jag mig en ny cykel som belöning. Tyvärr fick jag i samma veva ett SL-kort i arbetet så cyklandet blev betydligt mindre. När jag sedan var klar med studierna ökade cyklandet igen, då det var det snabbaste sättet att ta sig fram.

Varför cyklar du?

– För att det är det snabbaste sättet att ta sig till jobbet och för den frihet det ger. Man behöver inte passa bussar eller gå långt till tunnelbanan. Dessutom är det gratis motion.

Hur långt brukar du cykla varje vecka ?

– Nästan varje dag när jag är på kontoret cyklar jag och då blir det 15 km sammanlagt. När det inte är snö och is cyklar jag även en hel del till aktiviteter efter jobbet, men det är svårare nu då det är skönt att veta hur cykelvägen ser ut och hur lång tid det tar, något som är lättare att uppskatta när det är barmark.

– Om jag ska på tjänsteresa eller några andra speciella tillfällen tar jag kommunala färdmedel eller taxi.

Johannes cykel under en semester på Bornholm, där han träffade sin fru.

Kompletterar cykeln bil eller har du ingen bil?

– Vi har ingen bil just nu. Jag hade en bil ett tag, vilket gjorde att jag inte åkte kommunalt, men pendlingen till jobbet blev även då med cykel då det gick fortare. Då mellan Nockebyhov i Bromma och KTH vid Valhallavägen. Vi överväger dock att starta en bilpool i området där vi bor.

Hur är förutsättningarna för cyklister där du brukar brukscykla?

– Egentligen borde förutsättningarna vara perfekta. Hela vägen genom Stockholm, mellan hemmet och Bällstabro, är det cykelbana eller cykelfält. Tyvärr är det dock inte så bra då den är smal och delad med gångtrafikanter.

– Körbanan är inte heller ett alternativ då den är smal och har en upphöjning som gör att bilisterna får svårt att köra om en på ett säkert sätt. Nu på vintern har snöröjningen varit dålig, särskilt för oss cyklister, då man lämnat vallar och modd.

– En dag körde jag för övrigt fast, varpå jag cyklade på gatan i stället. Det upprörde en bilist så mycket att han stannade och skällde ut mig. Därefter gjorde jag en paus i cyklandet i någon vecka.

– Att cykla in mot centrala Stockholm är mycket bra med en fin cykelbana. I rusningen blir det dock rätt trångt där. Själv cyklar jag inte den vägen särskilt ofta men min fru använder den när det  är bra väder.

– När jag handlar med cykeln blir det oftast inte så mycket. Jag överväger att skaffa en kärra för att kunna ta med mer. Ofta finns det ett cykelställ som är dåligt underhållet eller ligger långt ifrån ingången, men det gör inte så mycket. Om jag ska storhandla eller handla tunga och stora saker hyr jag bli.

Hur skulle förutsättningarna kunna bli bättre?

– Om snöröjningen skulle fungera bättre. Genom villakvarteren vore det bra om häckarna utmed cykelbanan beskars, det blir väldigt smalt på vissa ställen. Dessutom skulle beläggningen behöva fixas på vissa platser då det är mycket sprickor, ibland i längsled, och bucklor.

– Vid övergångarna mellan cykelbana och cykelfält skulle det vara bra om bilisterna gjordes uppmärksamma att ett cykelfält börjar.

Hur upplever du att kommunen där du bor och cyklar arbetar för ökad cykling?

– Tyvärr alldeles för lite. Just på vintern känns det som att cykling snarare motarbetas då det generellt är cykelbanan som blir snöupplag när annan yta saknas, dessutom plogas de för dåligt så att modd blir kvar efter plogning.

– Olyckligtvis verkar det som att all satsning görs på de stora cykelstråken in mot centrum medan de lokala anslutningarna i ytterstaden verkar glömmas, särskilt underhållet av dem. Det gör det svårt att komma fram till just de stora cykelstråken, för att inte tala om man nu som jag åker på tvären.

– När jag började cykla 1999 var det få cykelbanor som verkligen var genomtänkta, nu börjar det bli bättre.  Även cykelparkeringarna har blivit bättre med fler och fler platser med ställ där man enkelt kan låsa fast cykeln.

Hur klär du dig när du A-till-B-cyklar?

– Lite olika beroende på sträckan. När jag vet att jag kan byta om vid målet har jag på mig träningsbyxor och en t-shirt. På vintern eventuellt ett underställ och en vindtät jacka. Utanpå det har jag en gul väst för bättre synlighet och för att bryta vinden.

– På händerna har jag handskar, på vintern riktigt varma, vår och höst lite tunnare och på sommaren fingerlösa. De är en enkel del i min skyddsutrustning. Om jag åker omkull och tar i med handen kan jag cykla vidare utan att behöva plocka stenar ur dem.

– Till fötterna har jag överdrag som jag kan sätta på när det är blött eller smutsigt ute. Då kan jag ha samma skor som jag skulle ha annars.

– Om jag inte kan byta om när jag kommer fram eller om det bara är en kort bit har jag vanliga kläder.

– Regnkläder har jag inte, de andas för dåligt vilket gör dem otrevligare än att bli blöt av regnet. Cykelglasögon har jag också, med utbytbara glas beroende på om jag cyklar i mörker eller sol, mest för att det är skönare så i fartvinden. Och så slipper jag insekter i ögonen.

Dina bästa tips för att klara vintern?

– Ha bra däck. Själv har jag dubbdäck på min cykel, då blir is inget problem. De kan även hjälpa i snö.

– Kylan är för mig inget problem, när jag har cyklat några minuter så är jag varm. Men om det är mycket kallt behöver jag se till att inte allt för mycket hud i ansiktet blir utsatt för luften.

– Mörker är inte heller något problem. En ordentlig lampa fram och bak som jag har tänd även annars om det inte är torrt och fint väder. Nu har jag också orange lampor i hjulen åt sidorna, men det är mer en grej sådär.

– Viktigt är att batterierna är bra, så jag har med mig extra batterier i fall de skulle fallera.

– Låt det ta tid, särskilt när det är snö och is. Bilar är inte vana vid cyklister när det är vinter och dessutom kan de ha lite dåligt sikt, så jag räknar inte med att jag syns utan tar det extra lugnt.

Vilken är de största utmaningarna för dig som brukscyklist?

– Vintern. Och att ha ett bra samspel med den övriga trafiken, så att jag i varje läge försöker tänka mig in i vad andra tänker göra härnäst.

Beskriv ditt bästa eller konstigaste cykelminne

– Det konstigaste som hänt mig när jag cyklat är en gång när jag cyklade på Ekerö en sen kväll höll på att cykla på ett rådjur.

– Det bästa cykelminnet är en cykelsemester jag gjorde på Bornholm där jag träffade min fru.

Använder du hjälm?

– Ja, för mig är det självklart. Har trillat av cykeln för många gånger för att våga åka utan en längre sträcka. Men bara en gång har cykelhjälmen faktiskt slagit i marken när jag hade huvudet i den.

– Jag brukar säga att jag har hjälm för att kunna gå efter en olycka och handskar för att kunna cykla hem.

Borde vi ha hjälmlag för vuxna?

– Nej! Det gör det bara svårare att börja cykla och det är en mycket större hälsovinst att cykla utan hjälm än att inte cykla alls. Sen tycker jag att det inte är så svårt att ha en i alla fall.

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. 23 juni, 2011

    […] Johannes Wolfmaier berättar om sin cykelvardag […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *