Black Rose Bags – kung av väskor

Man behöver inte vara väskknarkare för att gilla bra väskor. Stadiga, enkla väskor. Men behöver inte vara miljöpartist för att tycka att det är dåraktigt att slänga fullt fungerande prylar och fullt användbara material på tippen.

Och man behöver inte vara cykelburen för att uppskatta en Black Rose Bag. Även om den är konstruerad med just cyklister i åtanke.

Jag har sedan tidigare två Timbuk2-väskor av den klassiska messengermodellen. Den första köpte jag 1991 och har ännu inte visat några tecken på skador eller svagheter. Tio år senare köpte jag en till, en lite mindre variant. Den funkar bra. Den är gedigen, regntät och snygg.

BLACK ROSE BAGS – ETT KOLLEKTIV

Black Rose Bags

Det kan vara svårt att få grepp om vad Black Rose Bags är för något. De säger att de är ett kollektiv av arbetare, att de tillverkar sina saker av kasserat material och att de brinner för allt detta. Och ingen är utbildad skräddare eller sömmerska. Det låter som en hobbyverksamhet. Men produkterna håller såvitt jag kan bedöma högre klass än de mesta i väskväg du hittar i ordinära butiker.

Greg och Sadie, de två som satte bollen i rullning, ställde upp på en mejlintervju.

Ni presenterar er själva som ett kollektiv. Vad innebär det?
– Black Rose Bags-kollektivet är svårt att beskriva men mycket lättare att föreställa sig. Två av oss gör det mest av sömnaden medan de andra sköter online-prylarna. Vår vän Peach i Oregon hjälper oss att testa våra prototyper och ger oss design-förslag.

– Åter andra hjälper oss att skaffa material, fotografera och med att brainstorma fram nya modeller. Vi bidrar alla med något från oss själva, det är verkligen vackert.

Var håller ni till?
– Själva tillverkningen sker i Duluth, Minnesota. I Duluth finns en stor grupp människor som håller på med hantverk och alla är extremt hjälpsamma mot varandra. Black Rose Bags skulle aldrig ha lyft om det inte vore för den hjälp och den solidaritet som våra hantverkskollegor bidrar med.

Hur kommer det sig att ni startade Black Rose Bags?
– Vi började sy väskor för vänner och andra som besökt Bike Cave, en cykelaffär som Sadie och jag är delaktiga i. Allt eftersom vi blev bättre på det vi gjorde började vi sälja väskor för att kunna betala räkningarna. För ungefär ett och ett halvt år sedan var pengarna slut samtidigt som vi planerade en 1400 mile lång resa runt Lake Superior.

– Vi bestämde oss för att vi skulle klara att tillverka alla utrustning som vi behövde för den resan själva. Vi tillverkade ett ultralätt tält av kasserad nylon, sovsäckar som vi fyllde med dun som skulle slängas, vi byggde väskor och gjorde kläder. Och vi byggde förstås också våra cyklar.

– När det gäller namnet så är Black Rose symbolen för anarkiströrelsen, vilken vi alla sympatiserar med.

Vilken är er vision och ert mål?
– Vi ser fram emot den dag då människor vänder sig till hantverkare, snarare än att gå till en affär, när de behöver något. Att träffa dem vi gör väskor åt är själva hjärtat i vår verksamhet. Det handlar om att samarbeta med andra för att göra något personlig och unikt.

– I framtiden hoppas vi kunna organisera ett kooperativ av hantverkare som säljer handtillverkade cykelrelaterade produkter.

Vilken var er första produkt?
– De första väskorna vi tillverkade var enkla messengerväskor och små verktygsväskor som vi spred bland våra vänner. Vi använde dem för pendling och lärde oss en massa från de där första väskorna.

Hur är en bra väska?
– Detaljerna är oerhört viktiga, hållbarhet, enkelhet och utseende. Vi använder material som håller i flera generation, som läderremmar förstärka med kopparnitar. Vi gör våra väskor så att de ska kunna lämnas till nästa generation, inte till soptippen.

Sen kom Black Rose Bag. Jag har använt en av deras modeller, Three sisters: Charity, under två veckor. Dessutom har jag också använt ett verkygsetui och en pouch (hittar inte ett bra svenskt ord). Kolla längst ner för bilder och mer om dem.

Även om väskan är av samma typ som en Timbuk2 är den ett helt annat väsen. Den är personlig, den är mjuk – både bokstavligt och bildligt – och den andas hantverk.

Black Rose Bag

Konstruktionen av den här modellen är synnerligen enkel och materialet är återvunnen bomullscanvas. Nå, att den är återvunnen stämmer kanske inte riktigt, det är snarare sådant material som blivit över någonstans och som skulle ha kasserats om inte Black Rose Bags tog han om det. Det gäller för övrigt för det mesta av materialet i de väskor de tillverkar.

Väskan är förresten sydd just för mig. Det är en del av deras idé, att ge kunden möjlighet att tala om exakt hur han eller hon vill ha väskan. Det finns ett inte oansenligt antal grundmodeller att utgå från, men varje väska sys sedan med hänsyn till beställarens önskemål. Eftersom väskan jag har använt är ett testexemplar lät jag Black Rose Bags bestämma utseende och övrigt.

Utöver det stora facket har väskan en rejäl ficka på framsidan. Det stora delen rymmer utan problem min 15-tumsdator, två cykelslangar, ett verktygsetui, en liten pouch för alla mina sladdar och iphone-laddaren, min bankdosa och min diktafon, ett par jeans, en t-shirt, en tröja, hörlurar, telefon, tjock taxiplånbok, pump. Och lite till.

Black Rose Bag

Ytterfickan har jag inte lyckats fylla än. Men där finns strömadaptern till datorn, glasögon, reflexband och lite annat smått och gott.

Kapaciteten är med andra ord alldeles tillräcklig.

Locken fästs med läderremmar i spännen av mässing. Det är inte lika praktiskt som modernare snäpp-lösningar i plast. Men det är vackert och bra för en lättstressad själ att lära sig att det är ok att det tar fem sekunder att stänga väskan istället för en sekund. Även om det känns som en evighet i början.

Black Rose Bag

Axelremmen är mjuk, av bomull och delad på mitten där spännet för bröstremmen sitter. Axelremmens längd går inte att snabbjustera och det är en av väskans svagheter. Men Black Rose Bags har förvisso också sådana modeller i sitt sortiment.

Bröstremmen stör helhetsintrycket en aning. Den liksom spännet som låser den vid axelremmen är av nylon. Det passar inte alls den här väskans själ. Jag skulle hellre se en läderrem även här, och någon smart lösning i mässing eller så för spännet. Men jag kanske har missat någon aspekt som gör nylonremmen oöverträffad.

Black Rose Bag

Länken mellan väska och bröstrem, ett drev. Det var faktiskt det som fick mig att fastna på deras webbplats till att börja med.

Fast länken där bröstremmen sitter fast i väskan väger onekligen upp materialvalet i remmen. Det är ett mässingspläterat (antar jag) drev.

Så hur är den att bära? Enastående. Den sitter som en smäck på ryggen och betydligt bättre än mina Timbuk2-väskor. En anledning till det är att axelremmen är fäst på baksidan istället för på sidorna. Det ger en bättre balans och väskan känns inte lika tung när den ligger mot ryggen. Remmen är för övrigt fästad med kopparnitar, vilket inte bara är ruskigt hållbart utan också vansinnigt snyggt.

Den delade axelremmen, med bröstremsfästet i själva delningen, gör att väskan sitter riktigt stadigt. Black Rose Bags är knappast ensamma om att ha en delad axelrem, men icke desto mindre …

Den här modellen är också aningen djupare än övriga modeller i deras sortiment. Det gör att den inte täcker en lika stor del av ryggen utan att kapaciteten inte blir lidande. Skönt när temperaturen stiger över nollan.

Black Rose Bag

Den delade axelremmen tillsammans med bröstremmen gör att väskan sitter tajt och bekvämt. Way better than my Timbuk2! (det vita på det blå är vetemjöl ...)

Men några detaljer stör mig. Eller rättare, några detaljer gör att den här väskan inte är optimal som messenger-väska. Det ena är att axelremmen i bomull är för sträv. Det går inte att svänga runt väskan lika lätt som exempelvis en Timbuk2, som har en rätt hård och glatt nylonrem. Bomullsremmen glider inte särskilt bra på en jacka eller tröja. Fast samma egenskap gör också att den är skönare att bära.

Den andra detaljen är att det inte  finns någon snabbkoppling för att kunna justera axelremslängden i farten. Det är något jag brukar göra när jag svänger runt Timbuk2-väskan från ryggen för att ta upp eller lägga i något. När jag sedan svänger tillbaka den kortar jag remmen igen så att väskan hamnar en bit upp på ryggen.

Men den här svagheten vägs upp till en del av att axelremmen är fäst på väskans baksida i stället för på sidorna. Det gör att öppningen inte dras ihop av väskans tyngd, vilket underlättar i- och urplockning av pryttlar.

Nu måste jag också konstatera att det här är en brist på just den här modellen. Enligt Black Rose Bags finns funktionen hos andra, paradoxalt nog billigare, modeller i sortimentet.

Det är de enda svagheter jag kan hitta. Och att jag inte vill vara utan väskan skvallrar om att de inte är särskilt allvarliga. För även om den är inte lika praktisk som min Timbuk2 har den något jag sällan hittar i väskor: själ. Den finns där som ett resultat av det gedigna hantverket, den överlag genomtänkta konstruktionen och de naturliga och mjuka materialen.

Och jag gillar inte minst just enkelheten. It´s a bag. You carry stuff in it. Och den lär inte protestera i första taget.

Just det, priset jag. 169 dollar. Om det är prisvärt? Med tanke på att vi talar om en väska som är sydd just för dig enligt dina önskemål, och att den verkar tålig som en armébag för fältbruk, så är det svårt att se att den inte skulle vara det.

Mer info: Black Rose Bags

_______

FLER BILDER

Black Rose Bag

Sköna, gedigna detaljer. Spännen i mässing och nitar i koppar.


Black Rose Bag

Fler nitar. Can´t get enough!


Black Rose Bag

Eoner bättre än fastsydda fickor på väskan. Ett verktygsetui som rymmer sladdar, bankdosa och diktafon. Ordning. Och reda. Med stil.


Black Rose Bag

Verktygsetuiet har en optimal storlek för mina – och jag misstänkar andras – behov. Eller råkar och råkar, jag misstänker att några på Black Rose Bags tänkte till innan de satte saxen i canvasen.


Black Rose Bag

Den är så snygg att jag inte drar mig för att lägga upp en bild till av den. Synen av den må vara skön, känslan när du hanterar den är som kvällens första öl om sommaren. Du vill aldrig att den ska ta slut.


Black Rose Bag

En portmonnä? En dockväska? Eller ett mobilfodral? Nja, kanske allt det. Men jag förvarar lampor och extrabatterier i det.


Black Rose Bag

Sedär! Innehållet blottat. Locket låses med kardborrband.


Black Rose Bag

Och den fiffiga lilla väskan går att fästa i bältet. Eller på cykeln. Eller varhelst du finner lämpligt. Jag har min i väskan.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *