Cykelfält är säkrare än cykelbanor

Ett av de vanligaste argumenten mot att cykla i Stockholm är att det är farligt. I synnerhet cykelfälten lyfts fram som en lösning som skulle öka riskerna med att cykla i staden. När Cycleville STHLM träffade Stockholms stads cykelplanerare Krister Isaksson gav han en annan bild.

Krister Isaksson

Krister Isaksson, Stockholm stads cykelplanerare

– Visst, cykelfälten är väldigt ifrågasatta även bland de som cyklar i stan. Ungefär 75 procent vill hellre ha cykelbanor. Men när vi tittar på våra undersökningar visar det sig att de säkraste lösningar vi har är just cykelfälten, säger Krister Isaksson

Han säger att det beror på att de gör att cyklarna blir väldigt synliga för bilisterna och börjar titta i backspeglar och överlag blir mer uppmärksamma på att det kan komma cyklister. Så det händer faktiskt väldigt lite olyckor på gator med cykelfält.

– Det är större risk på sträckor med cykelbanor. Då ligger cyklarna innanför parkerade bilar och syns inte på samma sätt.
– Men det är klart att det är svårt att kommunicera till människor, att det som ni upplever som det absolut värsta, faktiskt är det säkraste.

Bilister säger ju ofta att cyklister beter sig illa i trafiken och bidrar till ökade risker. Stämmer det?
– Nej, visst hör man ibland från bilister att alla cyklister är anarkister och bryter mot alla regler. Men så är det ju definitivt inte. Alla är ungefär lika goda kålsupare.

– Men kunskapen och förståelsen hos bilisterna för vilka regler de måste följa i samspelet med cyklisterna verkar helt obefintlig.

You may also like...

9 Responses

  1. Christoph skriver:

    Hej!

    Det är samma argumentation som jag har hörd (och själv använd) i Tyskland. Men det beror på vilka mål man har. För de som cyklar idag i Sverige är det säkrare att cykla på en cykelfält pga av Kristers argumenten. Men det är entusiaster, huvudsaklig män som cyklar alltid även när infrastrukturen är dålig eller inte där alls.
    Men om man vill öka antal cyklister, måste man titta på de som cyklar inte idag och måste fråga varför cyklar de inte idag. Det är t.ex. kvinnor och barn. För de (eller för barnens föräldrar som bestämmer) är upplevd säkerheten (subjective safety på engelska) viktigast. Bloggen av David Hembrow sammanfatta det ganska bra:
    http://goo.gl/tjQIv

    Tills min son kan cyklar ensam på en cykelfält måste han har samlat mycket erfarenhet (och många år). Men om det finns säkra cykelbanor med säkra korsningar (viktigast!) kan han göra det med 7-8 år.

    Man måste skilja med olika hastigheter. Man kan inte slå ihop fotgångare (4-5 km/h) och cyklister (10 – 30 km/h) och inte cyklister med bilister.

    Om man har (som i många städer i Tyskland) dåliga cykelbanor (det betyder huvudsaklig dåliga korsningar), så är det bättre att har en cykelfält. Men om man vill öka antal cyklister, så måste man öka upplevd säkerheten.

  2. Joakim skriver:

    Det stämmer som föregående talare säger. Vill man ÖKA cyklingen måste man bygga separerade cykelbanor där folk känner sig trygga. Och ökar cyklingen får vi genom Safety in Numbers en högre säkerhet, det är statistiskt säkerställt. Och cykelfält på tex Hornsgatan vågar knappt jag ens cykla på, lösningen är att tydligt markera dem (blått som i KPH), inte låta parkerade bilar stå hela vägen fram till korsningen, rödljus för högersväng för bilister samt cykelfickor. Inte att bara bygga cykelfält. Jag kanske är lätt konspiratorisk men tror att det framförallt är en kostnadsfråga…

  3. Paul skriver:

    Men det är ju bilarna som är problemet. Om de körde sakta så skulle det inte kännas farligt att cykla cykelfält.

  4. Jan skriver:

    Håller med Krister till 100%. Personligen cyklar jag hellre bland bilarna utan cykelfält än på cykelbanorna just beroende på att cykelbanorna är separarerade vilket gör att man inte blir en naturlig del av trafiken. Cykelfält är säkert ännu bättre eftersom det dessutom ger vissa framkomlighetsfördelar. Studerade hur det fungerar när jag besökte Köpenhamn häromsistens och måste säga att det verkar vara en alldeles utomordentlig kompromiss.

  5. Olle skriver:

    Det var en snabb slutsats i rubriken och ingen analys i texten.

    Som andra redan skrivit finns stora fördelar med separerade cykelbanor. På dessa vågar man släppa ut sina barn och äldre och unga känner sig tryggare. Det gäller dock att arbeta stenhårt för god trafiksäkerhet där de separerade cykelbanorna korsar lokalgator och huvudgator. Säkerställer man en bilhastighet om max 30 km/h i dessa punkter så är trafiksäkerheten god.

    Cykelfält skapar framkomlighet för cyklister i huvudgator och är billigt att anlägga. Men vad säger man till sitt försvar till insändare i DN som klagar på snöupplag och parkerade bilar i cykelfälten? Då fungerar de kanske inte så bra längre.

    • Jan skriver:

      Vad beträffar parkerade bilar så förekommer de flitigt även på de ”separerade” cykelbanorna. Men vad värre är att där också förekommer flanörer, gärna i bredd med hundar både i och utan koppel. Det viktiga som jag ser det för att åstadkomma ökad cykling, som vi alla här vill ha, är att underlätta framkomligheten med bibehållen säkerhet.

  6. Henrik skriver:

    Ja, rubriken borde varit Cykelplaneraren: ”….” (men det skulle blivit för långt :-)). Men det framgår om inte annat av texten eftersom det är Krister som säger det.

    Analysen ser jag hellre växa fram i kommentarerna.

  7. Alvin Lindstam skriver:

    Jag förstod inte riktigt vad slutsatserna bygger på, men jag fick intrycket att de byggde på data från olika sträckor i Stockholm.

    I så fall förstår jag hur cykelfält kan vara säkrare än cykelbanor, med tanke på hur många separerade cykelbanor i Sthlm ser ut. Ta till exempel Götgatan eller Sveavägen, där finns det smala separerade cykelbanor som gör en hel del hastiga svängar och mycket konflikter med fotgängare. Ofta verkar de bygga separata banor längs med vägen men styr ut cyklarna i biltrafiken vid korsningarna (som på Sveavägen).

    Jag är också nyfiken på om bedömningen att cykelfält skulle vara säkrare tar hänsyn till vilka som använder dem. En möjlig tes är att det främst är trafikvana cyklister som känner sig bekväma med cykelfälten, och att dessa är relativt säkra gör dessa. De mer oerfarna cyklisterna (som kanske inte har bra koll på trafiken, som t ex barn) vågar sig väl inte ut på cykelfält i samma utsträckning och mer oerfarna cyklister på cykelbanorna höjer ju deras olycksstatistik.

    Hursomhelst är den upplevda säkerheten viktigare än den egentliga säkerheten. Fördelarna att cykla väger mycket tyngre än riskerna, så det viktiga är att få folk att cykla mer. Och då måste vi få infrastruktur där folk känner sig trygga, och då funkar cykelfält inte så bra.

  8. David skriver:

    Det värsta är när en separerad cykelväg hastigt och lustigt övergår i ”ingenting”, mitt ut bland bilarna. Till exempel på sveavägen där det finns små plättar av separerade cykelvägar som sen bara försvinner. Ofta med en busshållplast framför. Jag tror att många reagerar på den inkonsekvens som finns i Stockholms cykelvägnät och därför inte vågar cykla. Personligen föredrar jag separerade och breda cykelvägar då jag oftast har barn med mig på cykeln men det viktigaste är ändå att det helt plötsligt inte byter till cykelfält eller ”ingeting” när man minst anar det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *