Nina Lundström kämpar för cykeln i riksdagen

Riksdagsledamot Nina Lundström (FP) la i höstas en motion om förbättrade villkor för cyklister. I motionen föreslår hon bland annat att cykeln måste ges bättre möjligheter att kopplas ihop med andra trafikslag. Hon vill också göra det möjligt för cyklister att cykla på bilväg trots att det finns cykelbana intill, och att kommunala cykelplaner ska vara en del av varje kommuns trafikplanering. Läs hela motionen här. Och läs kortintervjun nedan.

Nina Lundström, vem är du?
– Jag är just nu riksdagsledamot för Folkpartiet

Varför är du intresserad av cykling som transportmedel?
– För att det är ett bra sätt att få motion, det är ett trevligt sätt att förflytta sig och så gör man en insats för miljön

Har du bil?
Ja

Hur mycket cyklar du?
– Jag pendlar några dagar i veckan till mina uppdrag och då blir det ca 2-3.5 mil per gång. När jag motionerar på min landsvägscykel blir det rundor på mellan 3,5 – 7 mil.

Hur tycker du förutsättningarna för cyklister är i storstockholm?
– Bra på vissa håll, mindre bra på andra håll. Just nu retar jag mig på att man inte kan samordna sopning av cykelbanor

Hur kan vi få fler att cykla? Varför är det viktigt?
– Det är bra för hälsan, bra för miljön och gör att det är mindre trängsel i kollektivtrafik och på vägar. Men mest av allt så är det kul att cykla!

Hur upplever du cykelns status på riksdags- och regeringsnivå?
– Engagemanget är olika stort beroende på hur man själv gillar cykling. Dock har nog de flesta insett att cyklingen är en del av transportsystemet och är dessutom viktig insats för miljön

Vilka är de viktigaste politiska frågorna för dig?
– Frågor som rör miljö/hållbar utveckling och hälsa. Hitta lösningar för en bra livsmiljö. Jag sitter i Miljö-och jordbruksutskottet och Utbildningsutskottet. Är mycket engagerad också i idrottsfrågor och doping.

Vilket är ditt bästa cykelminne?
– Utöver den årliga höjdpunkten Tour de France så var det härligt att gå i mål efter 300 km i Vätternrundan.

______

Nina Lundströms blogg: ninalundstrom.wordpress.com

Övriga riksdagsledamöter som motionerat för cykling under 2010 och 2011:

  • 413 av Marie Granlund m.fl. (S)
    Skåne i Sveriges framtida besöksnäring
  • So543 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)
    På barns villkor
  • T201 av Caroline Szyber (KD)
    Infrastruktursatsningar för cykling
  • T306 av Nina Lundström (FP)
    Förbättrade villkor för cykling
  • T493 av Mikael Cederbratt (M)
    Säkrare val för cyklister
  • T502 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)
    En grönare stad är en trevligare stad
  • T504 av Stina Bergström m.fl. (MP)
  • Klimat, cykel och hälsa
  • Du gillar kanske också...

    5 svar

    1. Nils skriver:

      Å ena sidan har Trafikförordningen en paragraf som säger att cykel ska ”föras på cykelbana om sådan finns”. Å andra sidan finns en paragraf som säger att ”Om särskild försiktighet iakttas får dock cyklande […] använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge”

      Stötestenen är vad som menas med ”lämpligare med hänsyn till färdmålets läge”.

      Skrivningen går att tolka på olika sätt. Att motorismens anhängare gör en väldigt snäv tolkning är förståeligt. De vill ju ha ett cykelbanetvång. Men varför gör cykelvänner samma snäva tolkning? Kan man inte lika gärna se det som att trafikförordningen uttryckligen tillåter att man cyklar på vägen?

      • Henrik skriver:

        Japp, så står det. Och jag åberopar, eller skulle göra, alltid ”med hänsyn till färdmålets läge”. Avsikten med formuleringen är att göra det möjligt att cykla på vägen om det inte finns någon cykelbana som leder till målet, antar jag. Om det alltså finns en cykelbana som följer exakt samma sträckning som den jag cyklar på bilvägen är det svårt att tolka texten på något annat sätt än att jag inte får cykla på bilvägen. Men jag tänker stå på mig. Tycker det är vansinnigt att köra på i synnerhet kombinerade cykel- och gångbanor med ett fordon som totalt väger 110 kg (jag står för 80 av dem :-)) och håller en hastighet på säg 40 knyck (nedförsbacke).

    2. Nils skriver:

      ”Om det alltså finns en cykelbana som följer exakt samma sträckning som den jag cyklar på bilvägen är det svårt att tolka texten på något annat sätt än att jag inte får cykla på bilvägen” – De flesta gör samma tolkning som du. Jag undrar varför.

      Ska jag ska någonstans gör jag hela tiden vägval utifrån vad som är lämpligast med hänsyn till färdmålets läge. De avvägningar jag gör när jag står inför vägvalet att cykla eller inte cykla på cykelbanan, är precis samma avvägningar som jag gör vid andra vägval.

      Jag efterlyser mer självförtroende hos alla som cyklar. Det är tillåtet att cykla på vägen! 🙂

      • Henrik skriver:

        Jag tror att cyklisternas tolkning handlar om att de vill undvika böter. Det finns ett fall som rimligen är prejudicerande där en man blev påkörd av en bil, och tvingades böta för att ha kört på bilvägen trots att det fanns en cykelbana intill. Tror inte att det har med bristande självförtroende. Bilisten gick fri.

    3. Frederik skriver:

      Det är nästan omöjligt att göra informerade vägval när man cyklar på en väg för första (eller andra, tredje) gången. Hur ofta ligger cykelbanan intill vägen för att lite senare tvärt ta slut? Eller så separeras den och man får gissa vart den leder? Ibland kommer man tillbaka till vägen (och målet), lika ofta leder den dig som ny cyklist nån helt annanstans och i värsta fall går man vilse om man inte vänder först. Sånt accepteras inte av en trafikant som ska nånstans, vare sig cyklist eller bilist.
      Då är det säkrast att följa den allmänna vägen (vadå BILvägen?) vill man komma på ett effektivt sätt. Finns förstås cykelbanor som är skyltade, tyvärr hälften av tiden utan hjälp då det endast avser lokala platser som man aldrig hört talas om.

      Tackar för en bra blogg!

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *