I Stockholm får alla cykla

Förbaskade snabba cyklister! Som kör om på fel sida och skrämmer slag på vanliga cyklister. Förbaskade snabba cyklister! Som kör mot rött och ger vanliga cyklister dåligt rykte. Förbaskade cyklister som inte förstår att man ska cykla långsamt i stan.

Visst är det bedrövligt med cyklister som vill köra fort. Som tror att stan är en tävlingsarena, eller en träningsanläggning. De klär sig dessutom i färgglada lycrakläder och fantiserar säkert om tempolopp på Touren.

Visst är det bedrövligt med alla hipsters som far som flipperkulor genom stan och uppenbarligen är en livsfara för allt och alla i sin omgivning.

Om det inte vore för dem och de snabba lycracyklisterna skulle stockholm vara en mycket trevligare och säkrare stad att cykla i …

Nej, det där är inte Cycleville STHLM: åsikter. Det är åsikter som far omkring som myggor i fuktiga sommarnatten i närheten av cykelförespråkare, vardagscyklister som inte kör racer eller andra snabba cyklar, vid fikabordet på jobbet. På Facebook, Twitter.

Jag ogillar myggor. Jag kräks på dem. Och jag kräks på alla som ondgör sig över lycraklädda racercyklister i stan. Jag kräks på alla som överhuvudtaget hånar lycrasnubbarna för deras klädval. På alla som talar om hur man ska klä sig över huvud taget.

Jag kräks också, är jag rädd, på alla som hävdar att man ska cykla långsamt i stan. Som talar om för andra vilken typ av cyklar som passar i stan och vilka cyklar som inte passar i stan. Jag kräks på alla som ojar sig över att en cyklist kör mot rött vid en tom korsning.

Jag kräks över alla som vill tala om vilken upplevelse stadscykling ska ge.

Nota bene: jag cyklar i jeans på en lastcykel som inte har mycket gemensamt med en racer.  Jag har min upplevelse. Damen som rullar nedför S:t Eriksgatan på sin trygga häst har sin. Fixiehipstern som genar genom korsningen i hög fart har sin upplevelse.

Vems upplevelse är rätt? Ska Stockholm vara en stad för alla? Eller bara för dem som för tillfället har valt en långsam cykel med upprätt sittställning? Och har ”rätt” kläder på sig?

Jag säger: Stockholm ska vara en stad för människor. Människor är olika. Alla måste självfallet visa hänsyn, men det har inte med val av cykel och kläder att göra.

/Henrik

You may also like...

12 Responses

  1. simon skriver:

    Bra skrivit 🙂

  2. Christopher skriver:

    Helt rätt! Jag håller med dig. Det finns dock en sak jag ondgör mig över, och det är avsaknaden av cykelbanevett och etikett. Ligg inte mitt i banan så man inte kan köra om, wobbla inte fram och tillbaka så man inte vågar köra om. Tänk vanlig trafik, en snabbfil & vanlig fil =))

  3. Erik Sandblom skriver:

    Skäll gärna lite på kombinerade gång- och cykelbanor också. Det är en dålig idé och dessutom är de för smala. Det ska vara en kant mellan gång- och cykelbanan som i Köpenhamn, och båda måste vara tillräckligt breda. Cyklister måste kunna köra om varandra och fotgängare måste ha plats att gå två-tre i bredd och ändå kunna mötas.

    Sen måste man ta bort förbudet att cykla på ”bilvägen” när det finns cykelbana. Cyklister är inte en homogen grupp. En cyklist kan vara en tioåring på söndagstur eller en erfaren lastbilschaufför på väg till jobbet. Varför tvinga alla att använda cykelbanan? Varför får inte cyklisten själv avgöra när det är bäst att använda cykelbanan och när det är bäst att cykla bland bilisterna?

    Och ha gärna cykelutbildning på högstadiet och gymnasiet. Folk väntar allt längre med att skaffa körkort så det skulle fylla ett hål.

  4. Bruse skriver:

    Vad är det för fel på folk som blir så lätt provocerade av vad jag har för kläder på mig när jag cyklar? På vilket sett utgör jag ett hot mot deras existens för att jag cyklar i tajta kläder. Och dessutom fort. Är det för att de själva är så feta att de inte passar i det?

    På 40-talet blev folk provocerade när swingpjattarna hade vita strumpor. På 60-talet när Beatles hade långt hår. 70-talet när punkarna kom. Nu blir folk provocerade av miljömedvetna människor som cyklar. Vojne, vart är vi på väg?

  5. Simon Kågström skriver:

    Skönt att någon skriver ner det självklara – jag begriper inte heller varför man tvunget måste se ut och bete sig som en söndagscyklist. I samma andetag kan man ju tycka att bilisterna borde förses med bilhandskar och bilhatt och glida fram långsamt och värdigt på vägarna.

    Själv väljer jag kläder efter vädret, men stör mig varken på hipsters eller sportcyklister.

  6. Gustav Karlsson skriver:

    tänkte skriva något långt, men jag nöjer mig med att hålla med. Både om själva inlägget och att folk borde ha bilhatt. Framförallt verkar folk ha glömt att man sällan kommer fortare fram om man har bråttom.

    Man ska cykla och köra bil med värdighet, både i lycra, tweed och bilhatt.

  7. Simon skriver:

    Tycker inte att man skall ha mycket fokus på hur man klär sig, hur man cyklar, fet eller smal, miljö eller inte miljömedveten … Hörni Gott folk: problemet är att alla sorts cyklister (feta eller smalare, med eller utan kläder) är bortglömda, fokus ska vara på: vad ska vi cyklister göra åt detta? Hur kan vi förbättra detta?
    Hade staden haft bättre cykelbanor och allt ni sa tidigare skulle aldrig detta snack om kläder eller snabba cyklister startat.
    När kan vi gå ut på gatorna och göra vår röst hörd? Ja, det blir säkert någon effekt om vi kör några fredliga demonstrationer, för ditt barns cyklingsstad. De flesta politiker cyklar aldrig…

    Hälsningar
    Simon

  8. POVelo skriver:

    Helt korrekt iaktagelse!

    Skit i att jag kör i ull och Lycra och fantiserar om girot ibland när jag cyklar till och från dagis. Blir glad av alla andra cyklister oavsett fart och kläder så länge de visar respekt för medmänniskorna och trafikreglerna. Det man skall kräkas över är alla som sitter i bilkö, blir feta, belastar sjukvården, förpestar luftmiljön, gnäller på cyklister, orsakar ökade kostnader m.m.

  9. Gustav Karlsson skriver:

    Där man har störst chans för framgång i sin ”lobbyverksamhet” är antagligen i sin absoluta närhet, dvs. partner, vänner, arbetskamrater. Jag har fått 2 gamla fickvänner, 3 polare och min mamma att börja cykla regelbundet till jobb och skola. Mest genom att nämna hur nice det är att aldrig fastna i trafik, hur skönt det är att bara cykla och att man mår så bra av att bli lite varm och lagom andfådd på väg till jobbet. Det gäller att väcka passionen för cykling hos folk.

  10. Fredrik Falk skriver:

    För vänner Holland framstår Sveriges hysteriska förhållande till sina stackars hunsade cyklister som närmast obegripligt. Titta på t ex kommentarsfälten till artiklar om cyklister i nättidningarna; en flod av hat mot cyklisterna. Det är märkligt. Ett problem i Sverige är att cykling betraktas som nån slags fritidssyssla, en motionsform. (De klämkäcka cyklistorganisationerna bär ett stort ansvar för denna utveckling.) Därför behöver man inte ta cyklisternas intressen riktigt på allvar. Men att cykla har inte mer med motionsverksamhet att göra än att springa efter bussen har med friidrott att göra. Huvudskälet till att jag själv cyklar är inte ”hälsan, plånboken och miljön” utan att det oftast är ett överlägset smart, effektivt och praktisk sätt att ta sig fram. Och jag struntar fullständigt i om den bil som tränger mig av vägen drivs av bensin eller el.
    http://www.cyklisten.net/banor/svensk.html

  11. Remy Waardenburg skriver:

    Hej,
    Som holländare kan jag hålla med om Fredrik Falks inlägg. Och om artikeln: Jag har faktiskt något emot att man cyklar väldigt fort mitt i stan. Och det är att stockholms stad inte har rätt cykelbanor/cykelutrymme för att cykla där med 35 km/timme. Ja, man skall respektera cyklister som vill ta sig fram fort. Men den respekten får man bara när man inte stör den långsammare trafiken. Slutsats: cykla gärna fort, men tänk på om det passar. Man har ingen ensamrätt till cykelbanorna…

  12. Henrik skriver:

    Nej det är klart att man inte ska cykla fort på för trånga cykelbanor/utrymmen. Det är där hänsynen kommer in.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *