Jag har kakan och äter den

Jag hade precis kommit upp för backen vid Stocksundstorp. Plötsligt, från en cyclocross intill mig:

– Tjena! Vad har du i cykeln?

Jag var helt oförberedd och en aning andfådd. Min spontana reaktion var ”vilken konstig fråga”. Vad jag har i cykeln? Det ska väl liksom han skita i. Men jag insåg snabbt att frågan var berättigad och motiverad. Jag hade genomfört min vanliga måndagsrutin; lastat Ikea-hinkarna från under diskbänken med förpackningar av papper och förpackningar av plast och glas – ofärgat och färgat – på flaket och toppat med min välfyllda jobbväska. Hinkarna var tomma efter tömningen vid Vallatorp, men flaket såg tämligen vällastat ut.

– Är du ute på långtur?

– Nej, jag har slängt skräp …

Han förstod inte. Jag försökte förklara.

– Returpapper, plast, glas, du vet.

Så småningom landade polletten, vad det verkade. Han var munter, nyfiken, vänlig.

– Cyklar du på den där hela vägen in till stan?

– Ja … det är min pendlarcykel, förklarade jag.

– Cool!

Så kände jag också i början. Att det var lite coolt att köra lastcykel som pendlarcykel. Men känslan gick över efter ett par månader. Nu är det min cykel bara, lite långsammare än de cyclocross- och mtb-cyklar som är vanliga bland cyklister på sträckan jag kör in till stan.

Men mycket mer praktisk. Lite som en bil.

Fast ändå inte alls. Jag har kakan. Jag äter den.

För övrigt skriver jag på Cykelsmart.se idag.

Bullitt lastcykel
En bild från ljusare tider - för inte så länge sen.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*