Den förhatliga cykelbyxan

Jag ogillar cykelkläder. Inte av något särskilt ideologiskt skäl utan helt enkelt för att de ser fula ut. Och så kanske lite för att jag tycker att cykelbyxor låter snoppen ta lite för stor plats i sammanhanget och kan få oförtjänt mycket uppmärksamhet.

Nå, jag ogillar också skavsår i ändan och är överlag svag för sådant som är bekvämt. Därför drar jag allt som oftast på mig ett par cykelbyxor när jag kör lite längre, det vill säga till stan eller till Kista exempelvis. Men jag ser också till att dra på mig ett par andra byxor över de tajta lycrashortsen.

(På sommaren? Jo, då händer det nog att jag åker naken – det vill säga med endast cykelbyxa och tröja på kroppen …)

För rekreationscykling, eller träning, funkar ju det här med särskilda cykelkläder bra. När det handlar om transport till exempelvis ett möte blir det lite bökigare.  Det kräver lite mer pyssel, so to speak. Och kanske även en större självsäkerhet. Om det är ett kortare möte brukar jag helt enkelt behålla cykelshortsen på och bara byta till civila byxor ovanpå, om jag inte har cyklat i sådana förstås. Då räcker det med att byta tröja.

Om jag behöver stanna flera timmar på samma ställe vill jag helst byta rubbet. Att gå omkring i cykelbrallor under jeansen blir rätt svettigt, i synnerhet om det krävs att man sitter en del av tiden. Dessutom tror jag att aktervyn blir lite märkligt blöjliknande …

Det här klädmeket förtar en del av det sköna i cyklingen, enkelheten. Och det är en av faktorerna som gör att jag inte så sällan tvekar inför att ta cykeln och jag har ännu inte lyckats skapa någon alldeles helgjuten rutin kring det här, även om jag närmar mig.

 

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*