När vinden vänder

Det skulle åkas till Globen i morse. Dustin hade intagit planen för att göra plats åt 80 utställare: leverantörer av it-prylar. Jag skulle dit för att jobba.

Även om jag hade bestämt mig innan för att ta cykeln kändes det inte självklart att dra på sig cykelbrallan och merinoullströjan och ge sig iväg kvart över sju. Det blåste. Jag hade en tid att passa. Jag var rätt trött i benen. Och så ständigt oron för punktering …

Men hade jag nu bestämt mig så hade jag. Och som jag sagt tidigare, jag brukar inte ångra att jag valde cykeln när jag väl kommer iväg. Ibland kan det visserligen dröja en halvtimme på hojjen innan den där känslan av välbefinnande och nöjdhet uppstår. Ibland kommer den inte förrän jag är tillbaka hemma igen.

Det blåste som sagt. Åt andra hållet. Det var tungt.

Trots motvinden landade jag vid Globen redan 8.30, ungefär en kvart tidigare än jag hade räknat med. Ett hastigt ombyte på muggen och sen var jag klar för jobb.

Hemresan blev avsevärt lättare, men vinden hade vänt så det var inte ren medvind utan någon slags sidvind. Och en vind som inte riktigt tycktes kunna bestämma sig för riktning. Ibland fick jag skjuts i ryggen, ibland motade den mig trots att jag körde i samma riktning.

Så är livet på en cykel.

 

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *