Att flytta en Bullitt

Ursprungsplanen var att ta med den lätta cykeln. Bara. Tre hela dagar är inte särskilt mycket att ta med hela cykelparken för. Eller? Det var inte egoism som låg bakom planen. Snarare ett rationellt resonemang som gick ut på att eftersom min fru inte är särskilt förtjust i själva cyklandet så är det nog inte särskilt troligt att vi kommer att få användning av alla cyklarna under den korta vistelsen.

Jag hade fel. Till min stora glädje.

Pragmatisk syn

Även om min fru inte är någon hängiven cyklist har hon en pragmatisk syn på cykeln. Det är en maskin som gör att man kan ta sig ut på lite längre utflykter utan att vara beroende av bilen. Därför är cykeln ibland det bästa alternativet. Helt enkelt.

Det stämmer ju på pricken med min uppfattning. Men för mig handlar det också om något mer. En dag utan cykling är på sätt och vis inte alldeles komplett. Inte så att jag nödvändigtvis känner ett missnöje, men kroppen och sinnet behöver någon timmes cykel varje dag för att den ska kunna vila helt när natten kommer.

Nå, jag tyckte sammanfattningsvis att det var en alldeles utmärkt idé att ta med cyklar så att hela familjen skulle kunna göra utflykter under vår korta vistelse på ön. Fast det kräver i vårt fall att minst en av cyklarna är en Bullitt. (Bland annat för att vi lider av folkabussyndromet, som innebär att man vid kortare och längre utflykter tenderar att ta med sig mer prylar än nöden kräver – för att det går.) Dessutom är dottern ännu för liten för att kunna cykla längre sträckor själv men för stor för att kunna sitta i barnstol på pakethållare.

Ingen bagatell

Därför stod jag och lastade cyklar på taket på 9-5:an i går kväll. Fruns hybrid och sonens mountainbike i varsitt Thule-ställ och lastcykeln direkt på takbågarna.

Det är nu ingen bagatellartad affär att få upp lastcykeln. Den väger 24 kg och är rätt otymplig. Och även om man tar loss bakhjul och styrstag är den fortfarande rätt tung. Rätt otymplig. Men jag har gjort konststycket (vi kan väl kalla det för det) vid åtskilliga tillfällen sedan jag skaffade den första Bullitt:en vid årsskiftet 2010-11. Och även om det är kallt, mörkt och svårt att komma åt med remmar och spännen vet jag att det är värt det, för känslan att sen när som helst kunna rulla iväg hela familjen, med packning och dottern på flaket.

Du gillar kanske också...