Fattig cykelvecka skänker perspektiv

Det har varit en fattig cykelvecka. Sammanlagt har våra tre medhavda cyklar rullat 25 kilometer. Och den sträckan stod jag och min Bullitt ensamma för. Anledningen till att det inte blivit någon familjecykling – som det var tänkt – är att sonen blev sjuk i måndags och behövde vila.

Med tanke på att jag tidigare förklarat att en dag inte känns helt komplett utan en timme på cykeln skulle det vara lätt att tro att jag saknat cyklingen. Det har jag. Men faktiskt inte särskilt mycket. Jag inser att jag saknar cyklingen kanske framför allt när den är en möjlighet som inte blir av. Åtminstone om jag vet att pausen blir kortvarig … (För det kan väl inte vara så att jag försöker lura mig själv?)

Jag ser hur som helst fram emot att åter landa hemma och få mer användning av cyklarna. Jag ser också fram emot att sätta mig i sadeln utan att behöva förbereda mig på den envisa motvind som tycks vara ständigt närvarande på ön. Ön som för övrigt fortfarande får mig att surfa mäklarsajter efter varje besök.

Innan vi bordade färjan mot Nynäshamn gick vi Adelsgatan bort mot Wisby Ost för att titta lite. Vi kom ut med tre ostar i påse, mer än vi kommer att orka äta själva.