Idag slutade jag skratta åt ”ensidig träning”

vikingavallen

Nej, jag är ingen träningsexpert. Hävdar inte ens att jag tränar. Men jag inser att jag borde träna. Idag kom jag nämligen till någon slags insikt. Det hände nere på Vikingavallen där sonen och jag sparkade på en boll under någon timme. Eller knappt det. Jag kunde knappt springa efter bollen och hade inte särskilt mycket kraft i skotten (nå, sparkarna mot bollen).

Och jag var alldeles slut efter en halvtimme.

Jag går aldrig

Insikten: det spelar ingen roll att jag kan cykla långt, ganska fort och länge utan att bli särskilt trött i kroppen. När det kommer till en viss krita är jag ändå inte särskilt stark. Hur kan det komma sig?

Jag funderade och insåg att jag knappt går någonting i min vardag. Jag cyklar överallt, eller åker bil. Och jag springer definitivt inte. Så det är väl inte särskilt konstigt att mina ben inte riktigt orkar med den belastning det innebär att lubba över en grön plastmatta för att damma till en vit plastboll.

Springskor – check

Inte särskilt konstigt, men inte heller särskilt kul. Jag måste göra något åt det. Jag packar ner springskorna och tar sikte på lugna joggingturer alternativt raska promenader på en kvart eller så. Här ska stärkas ben och knän!

För övrigt målade vi påskägg idag. Det har inte ett jota med cykling eller fysisk träning att göra. Men det var kul, och det blev fint.

1 trackback / pingback

  1. Cykelstillestånd och en död svan - Cycleville BLOGG

Kommentering är avstängd.