Med den ljusa asfalten under hjulen

Vissa dagar känner man inte för särskilt mycket. Inte för att cykla. Inte för att skriva. Inte för att fotografera. Men man gör det ändå och det blir rätt bra. Så länge man fortsätter blir det oftast rätt bra.

Idag var en sån dag.

Vi tog en promenad mot ner till stranden, det var förhållandevis stilla. På väg hem längs strandstigen blev vi inbjudna av ett äldre par att se deras nybyggda hus, som vi ofta gått förbi och kommenterat gillande som det heter. Det var ett fint hus och en färgsprakande kvinna med en betydligt mer lågmäld, men jag anar synnerligen effektiv, man.

Efter lunchen rullade jag närmare tre mil på hojen på den grova, ljusa asfalten varav hälften i envis motvind. Det var inte särskilt kul, jag fick ont i knäna, men det var ändå skönt, det var ändå bra. Jag behövde röra på mig.

Du gillar kanske också...