Projekt 44 etapp 3: löpningen är etablerad

Det var inte lika vackert. Men det kändes bra. Etapp 3 i Projekt 44 bestod av en stunds löpning varvat med gång i skogen där vi bor. Inte samma vackra vyer som stränderna på Gotland. Men med en slags känsla av att det här projektet nu har hittat hem, att det inte var blott en yster semesternyck.

Visserligen skulle jag nog hellre sitta på cykeln, men ska jag nu återfå en rörlighet som torde anses förväntad för en i övrigt frisk man i min ålder är det där spåret och löparskor då och då rätt väg. Det är jag övertygad om. Dessutom tycks löpning vara en betydligt mer effektiv motionsform, eftersom blott en halvtimme ger mig en hygglig ”träningskänsla” på ett sätt som en halvtimme på cykeln aldrig gör. (Det är förvisso ingen överraskning men ändå värt att understryka, om inte annat för att stärka motivationen.)

Grannskapet fylls av studsande barn på de där runda gummimattorna på galvaniserade stålrörsställningar som invaderade förorternas trädgårdar för rätt många år sedan nu. Två av barnen är mina och jag försöker slå bort tanken att de där tingesterna egentligen är rätt farliga. Eller snarare att själva hoppandet i dem inte är helt riskfritt.

Innan jag lämnar dem med beskedet om att jag kommer tillbaka om en halvtimme frågar 7-åriga dottern: ”tog du in min stickning?”. Det gjorde jag och jag tog även in kulpåsen vi sydde i förmiddags.

Du gillar kanske också...