Regnkläder håller våta katten borta

Jag tittade ut. Såg grådiset, regnet kanske. Packade ihop lite lättare ombyte, dator och kamera och fram med returhinkarna för papp, plast och glas. Inget regn när jag drog fram cykeln ur förrådet och regnkläderna hamnade i lådan på flaket. När allt var klart började dropparna falla och jag rotade fram de gamla HellyHansen-brallorna och den gula, fula Craft-regnjackan ur lådan och drog på mig eländet. Jag hittade också överdrag till mina slitna, anskrämliga Shimano-skor.

Så.

Då var jag rustad för regn och jag rullade iväg in mot stan.

Cykla som av en händelse

Regnkläder är naturligtvis bra, ibland helt nödvändiga till och med. Men de suger ofta. Jag blir lätt svettig, känner mig instängd, klumpig. Fast det går för all del att hantera om man inte har bråttom, om man kan ta det lugnt på cykeln. Vilket jag gjorde.

Tricket här är att cykla som om man inte tänkte sig att cykla alls, man bara liksom råkar sätta sig på cykeln och rulla iväg som av en händelse, med tankar och blick åt ett helt annat håll. Och så rullar man vidare på det viset, liksom frånvänd själva cyklingen. Då kommer man aldrig att ta i mer än vad som är nödvändigt för att hålla ekipaget rullande.

Det tar lite längre tid än normalt, men du blir inte svettig, inte trött.

Missade nästan återvinningen

Trots den rätt tunga lasten i form av tomglas och annat höll jag på att missa återvinningsstationen (igen).

Jag övervägde att dra av mig regnkläderna där men beslöt mig för att inte chansa. Jag skulle träffa en presschef och två vad jag förmodar är korrekt att beskriva som höjdare hos Samsung, på ett av de flottaste hotellen i stan. Så jag var beredd att gå ganska långt för att inte se ut och känna mig som en våt katt inför mötet.

 

Du gillar kanske också...