Att cykla – inte bara sport och transport

Jag bloggar. Alltså finns jag. Eller så här: jag cyklar – alltså finns jag.

Jag antar att båda är sanna. Och på något sätt att båda är samma. Det handlar om att släppa ut något. En idé, en känsla, en tanke. För att lufta den, lyfta den en bit för att se den på lite håll. Visa den för andra, få något tillbaka.

Bekräftelse.

På cykeln försvinner de grumliga tankarna. Eller grumlet i tankarna. De klarnar, byter riktning och vänder utåt i spiralen. Jag gör mig av med rastlös, tärande energi. Får tillbaka lugn, närande kraft.

Det händer något när benen går runt, ljudet av däck mot asfalt och kedjans spinnande, lätta rasslande.

Jag vet inte vad det är förrän jag låter bli. Det handlar inte om träning, inte om miljöhänsyn, ekonomi, inte om social status.

Det är en bekräftelse på att jag finns, att jag kan, att jag orkar. Att jag är jag.

_______________

Vid Stocksund mötte jag en äldre kvinna på en annan typ av hjul …

_DSF8732

Du gillar kanske också...