B.B. King påminner om skönheten i det (till synes) enkla

Benny Andersson är ett geni. Han borde hållas högre än Mozart (vi kan diskutera  det) och Beethoven (fast det handlar främst om musikaliska preferenser). Och  det är tvivelsutan Benny Andersson som – i synnerhet tillsammans med sina tre kompisar Björn, Frida och Agneta – har betytt mest för min musikaliska utveckling (låt oss för det här inläggets skull tänka oss att det går att tala om en sådan).

Det är naturligtvis ett vanskligt uttalande att göra med sådan tvärsäkerhet. Efter barna- och ungdomsåren har antalet musikaliska influencers och inspiratörer vuxit avsevärt. I det här sammanhanget måste jag nämna Johan Hedin, Olov Johansson, Roger Tallroth. Ditte Andersson och Sonja Sahlström. Johan Stengård kanske. Nils Landgren säkert. Och rimligen Springsteen. (Jag får nog lov att släppa in Ulf Lundell här också …)

Säregen konsertupplevelse

Det är alla musiker som jag lyssnat mycket på och i somliga fall även haft personlig kontakt med. Några har varit mina lärare. Men det finns en man som jag vill lägga till listan trots att jag aldrig träffat honom eller ens lyssnat särskilt mycket på honom annat än i perioder: B.B. King.

Jag såg honom på Cirkus i Stockholm på 90-talet. Det var en säregen upplevelse och det var två saker som satte sig djupt i mig och som sedan dess har bidragit till att påverka såväl mitt musicerande som mitt skrivande.

Det första – och största – var B.B. Kings sätt att spela och agera på scenen. Han gjorde kort sagt inte särskilt mycket. Om man tänker sig kvantitet av toner, gester och uttryck som ett mått på mängd. Han spelade luftigt, ofta enkla figurer. Han rörde sig inte särskilt mycket (men stod inte still som tidens tråkigaste scenartist Bob Dylan). Han ”satte inte upp en show”. Han bara klev upp på scenen och spelade som om han satt hemma under takfläkten en söndagseftermiddag.

Våga lite på det enkla

Det till synes enkla – såväl i det han spelade som hans sätt att närma sig publiken och leda bandet – fastnade. Att inte krångla till saker, inte ta omvägar. Våga lita på att det enkla räcker.

Jag har inte helt kunnat anamma hans attityd och sätt som jag uppfattade det – jag har förvisso en tendens att gå omvägar – men det finns där som en vision och ett underliggande tema. Och även om det här inlägget inte handlar om cykling så är min starka dragning till cykeln och cyklandet en del av det. Det enkla inte bara räcker, det når ofta längre och djupare än det komplexa.

Det andra som fastnade är något jag än idag inte riktigt kan förstå hur det var möjligt. Det har väl inte haft någon avgörande effekt på mitt liv sedan dess men det är ett fascinerande minne och säger kanske något om hur livet bör levas.

Det var en av trumpetarna. Rätt stor, stabil. Bandet spelade en snabb låt med mycket energi. Han står med trumpeten sänkt framför sig och dansar. Han svänger huvudet i en dansrörelse från höger till vänster i en kraftfull rörelse. Så där står han i typ tio sekunder – då tvärstannar han, sätter luren mot munnen och levererar ett slagverksmässigt fill typ ”da-da—daat–dat”. Det sitter tajt som styrlinda både tonhöjdsmässigt och taktmässigt. Sen återgår han till sin dans med huvudet våldsamt svängande från sida till sida. Och så tio sekunder senare (eller så). Tvärstopp, ”da-da—daat–dat”. Lika tajt.

Så där gör han genom hela låten som pågår sådär fem eller sju minuter.

Stiff duger inte

Jag kan än idag inte förstå hur han klarade det – försökte själv någon dag senare (spelade klarinett/sax då) men blev så yr och vimmelkantig att jag knappt fick luren till munnen efter den yviga dansrörelsen.

En slutsats av den där trumpetarens prestation var att man  jobbar när man jobbar (”da-da—daat–dat”) och dansar och leker när man inte gör det. Inte bara att det är möjligt att göra det, utan att det blir bättre så. (En annan slutsats är att man inte behöver vara stiff för att leverera på hög nivå, med hög precision.)

B.B. King har varit en del av mitt livs soundtrack de senaste 30 åren. Och även om han är borta nu hoppas jag att han och Lucille fortsätta att påminna mig: krångla inte till det.

Du gillar kanske också...