Den uppkopplade, sociala cykeln – en déja vù

Vélosophy

Det är inte tekniken som gör mig intresserad. Inte designen och inte den moderna framtoningen. Det är något helt annat som gör att den svenska Vélosophy-cykeln fastnar hos mig. Nämligen att för varje såld cykel skänker tillverkaren en (billigare får man förmoda – men ändå) cykel till en skoltjej i Ghana.

Det sker i samarbete med Unicef som har tagit reda på att unga tjejer som har tillgång till cykel ökar sin närvaro i plugget med 30 procent. Dessutom: deras resultat i skolan får en boost på inte mindre än 60 procent. Typ, kanske borde tilläggas.

Han har gjort det tidigare

Upplägget är inte nytt. Samme man som ligger bakom detta, Jimmy Östholm, startade för några år sedan ett annat cykelmärke, Porteur. Vad som hände med det står skrivet i stjärnorna (i vart fall inte på webbadressen som tidigare av allt att döma har gått till tillverkarens sida, www.porteur.cc). Just idag eller i vart fall vad den här bloggen beträffar är jag inte journalist. Jag nöjer mig därför med att konstatera det lite märkliga i att historien upprepar sig utan närmare förklaring. I synnerhet som projektet presenteras som ”ett nytt koncept” på Kickstarter-sajten där det ligger i väntan på att tillräckligt många har tecknat sig för en cykel.

Hipster med cykelkorg

Well oh well, cykeln andas hipster och ser alltså lite ut som en så kallad fixed gear-cykel med rena linjer och utan pakethållare – bak. Den sitter i stället framför styret och är alltså en gammal hederlig cykelkorg. Fast inte. Hojen har tre växlar, stänkskärmar och skivbromsar. Den finns i tre storlekar. På det hela taget verkar det vara en hygglig cykel.

Och. Cykeln tillverkas enligt uppgift i Frankrike. Det låter osannolikt med tanke på att Kina numera är hela världens fabrik och i synnerhet så för cyklar (nå, kanske snarare Taiwan). Jag gillar närproducerat och även om Frankrike inte direkt är Varberg eller Husqvarna så känns det nästgårds i jämförelse med Östasien.

GPS och app

Cykeln har för övrigt en inbyggd gps-sändare och det finns en app till hela härligheten som gör att man kan följa cykeln (om man lånat eller ”lånat” ut den förmodar jag), spara rundor och dela dem i sociala medier. Jag vet inte, är det verkligen en vinnande väg? You tell me.

Jag gillar i alla fall idén med att man konkret hjälper inte bara sig själv utan även en okändis i Ghana att lyfta sig själv till ett bättre liv när man köper cykeln. Men jag måste nog trots allt ta reda på vad som hände förra gången Jimmy Östholm gjorde det här och varför han gör det igen. Att det inte nämns någonstans i presentationen av projektet gör att det hela känns lite fishy.

Du gillar kanske också...