Förkylning som en käpp i hjulet (och hur använder man ringklockan?)

En rejäl förkylning med feber blommade ut i mig i onsdags. Därför har jag inte haft kraft nog att fylla på här. Jobbet har tagit det som funnits.

I måndags avgjordes åter cykelvalet av mängden kartong och plast i behållaren under diskbänken. Hinken behövde tömmas, helt enkelt. Och det gör man gärna medelst Bullitt i det här hushållet. Så det var bara till att lasta cykeln och åka.

Återställarhelg

Det har känts segt på cykeln de senaste dagarna (innan jag alltså i princip kraschade med en fullskalig förkylning). Rimligen har det berott på mitt hälsotillstånd, inser jag nu. Så nu väntar en återställarhelg och sen är jag på banan med full kraft igen.

I tisdags var jag för övrigt multimodal i mitt resande. Det vill säga jag använda olika färdmedel för att ta mig till min destination i stan. Cykel 800 meter till tåget. Tåg knappt 2 mil till stan och sen tunnelbana. En typisk ”till-stan-resa” för många. För mig var tilltaget en nödvändig lösning med tanke på förkylningen och jag konstaterade att samma resa på cykel bara hade tagit en kvart längre. Men dagen illustrerade också en av svagheterna med cykel: man är beroende av sin hälsa i högre grad än med andra färdmedel. Inget nytt, men ack så smärtsamt att bli påmind.

Ring klocka ring?

Förresten, hur mycket ska man använda ringklockan? Varje gång man kör om en fotgängare? Eller bara när det ”verkar trångt” att komma förbi någon? När det är barn och hundar med i bilden?

Det blir alldeles uppenbart att de kombinerad gång- och cykelbanorna inte räcker till när man kör Bullitt till stan tur och retur. Visserligen har sträckan i sig ingen betydelse för en enskild situation, men den innebär att jag måste hålla en viss, för gångtrafikanter tämligen hög, snitthastighet för att rent logistiskt kunna använda cykeln. Så där far man fram i 25-30 knyck och så dyker det upp en – det vill säga man kommer i fatt en – person som går mitt i cykelbanan, med hörlurar och/eller försjunken sin älskade lilla skärm. Man plingar. Ingen reaktion. Men rullar förbi. ”Hjälp! Plinga!!!!”

Bilvägarna är säkrare

Well. Man kan inte gärna begära att folk som är ute och går ska bete sig som ett fordon. Man kanske kan begära att de ska vara lite uppmärksamma på sin omgivning. Men om jag kan välja kör jag nog hellre på bilvägar. Det är säkrare. Både för mig och för dem jag har runt omkring mig.

Nu är det dags att avsluta det här feberröriga inlägget.  Will be back.

Några exponeringar från veckan.

_DSF9165
_DSF9173

_DSF9170

_DSF9185

Jag betraktade den där vakten och tyckte lite synd om bilens ägare. Tänkte med tacksamhet på att min cykel som stod ganska illa parkerad ett kvarter bort var utom räckhåll för västkvinnan.

Du gillar kanske också...