Idag – en cykeldag som ett skolexempel

Möjligen talar jordhämtningen mot denna dag som ett skolexempel för när cykel funkar bättre än bil. Men egentligen borde den inte göra det. Att dra igång 1,5 ton plast och plåt för att hämta 30-40 kg jord förefaller inte rimligt.
Möjligen talar jordhämtningen mot denna dag som ett skolexempel för när cykel funkar bättre än bil. Men egentligen borde den inte göra det. Att dra igång 1,5 ton plast och plåt för att hämta 30-40 kg jord förefaller inte rimligt.

Det slog mig i kväll först. Att idag har varit ett fulländat skolexempel. Verkligen en sån där dag man skulle ta upp i undervisningen om när man ska använda olika trafikslag – om någon sådan funnes. Idag hade i så fall fått illustrera ett helt kapitel, alldeles säkert.

Så här: Jag började med att åka 2,5 km för att titta på en lägenhet. Sedan åkte jag direkt från lägenhetsvisningen till Arninge för att handla jord (och, skulle det visa sig, en ny plastlåda till cykeln). Det var ytterligare cirka 8 km.

Hem igen och snart tillbaka till ny lägenhet, 2,5 km bort. Därifrån åkte jag 3 km till affären och sedan 800 meter hem.

Strax före fyra var det dags för ytterligare en lägenhetsvisning 2,5 nya km. Och hem.

Ett samling korta sträckor alltså. Som de flesta hade använt bilen till. Men som de lika gärna hade kunnat använda cykeln för. Enligt Trafikverket är 80 procent av alla bilresor i tätort kortare än ”3-4 km” och hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än 5 km. Det är förstås anmärkningsvärt.

Och även om det här inte är en blogg som ska trycka upp cyklar i ansiktet på folk så slog det mig så tydligt: de flesta hade startat sina oljebrännare för att flytta sina stackars kroppar de sträckor jag cyklade idag. Inte för att de är rörelsehindrade eller sjuka, utan av slentrian.

Något måste vara snett. Men, känner jag starkt, på väg att vridas rätt.