Mot vinden mot flyget

Inlägget skrevs 18 maj men eftersom jag tror att alla tjuvar sitter uppe och frenetiskt reloadar den här bloggen i sina webbläsare, i förhoppning om att jag ska avslöja var jag har ställt min hoj, väntade jag med att publicera till morgonen den 19e. 

Jag hade bestämt mig redan igår kväll. Om det regnar tar jag bilen.

I morse regnade det. Men inte så mycket, tyckte jag. Så jag tog cykeln till Arlanda. Det känns fortfarande lite märkvärdigt. Inte för att det skulle vara någon bedrift – det är bara 2,8 mil eller så. Men att komma inrullande där på terminalområdet och dessförinnan ha rullat över fält, åkrar, intill skog och känt doften av hästar, av hägg och fuktigt gräs. Sedan hela den där sjuka flygbränsledoftande apparaten som kallas flygplats och som representerar något som är så långt från cykel man kan komma.

Det är fullständigt bortom all rim och reson komplext, det är kostsamt på ett sätt som ingen människa kan greppa och det möjliggör resor på en tid och ett sätt som faktiskt inte heller någon människa kan greppa – egentligen.

Två lås – alltid

Så det känns lite märkvärdigt att sega sig upp från rondellen mot korset på bron där taxibilarna från remoten möter och svänger upp samtidigt mot fyran och femman. Jag kände mig faktiskt lite i vägen, lite på fel plats och lite skyldig. Fast nöjd och nästan triumferande.

Cykeln låste jag fast utanför femman i en bagagevagnsfålla. Med två lås. Sedan in på muggen och göra min förvandling. Från svettig, regnblöt cyklist till hyggligt proper journalist på väg till Berlin.

För övrigt var det en riktigt jobbig cykeltur. Bara så att ni vet. Ibland är det riktigt jobbigt. Men bra ändå.

Bullitt på Arlanda

Du gillar kanske också...