En förmiddag i framtiden

Det kränger och lutar. Hoppar lite och skramlar. Men det är inte alls jobbigt. Elmotorn gör det mesta av jobbet och det är lätt att glömma det 1,3 kubikmeter stora skåpet bakom ryggen.

Sunda affärer

Imorse trampade jag en av Movebybikes stora trehjuliga lastcyklar ut till Gudrun Sjödéns lager i Årsta. En av åkeriets grundare, Jeppe Dyberg Larsen, körde först och agerade instruktör. Inte bara för själva cyklingen, utan för hur uppdraget skulle utföras i sin helhet. Jag insåg snabbt att Movebybike driver en verksamhet som är mycket genomtänkt på alla plan. Det handlar alldeles uppenbart inte om någon oneshot sprungen ur en fanatisk cykeltalibans naiva drömmar. Det här handlar lika mycket om att göra skillnad som att driva en sund, lönsam affärsverksamhet.

Brister blir tydligare

Efter hämtningen i Årsta befann vi oss snart i stan igen. Och det var något som inte kändes rätt där jag trampade fram på cykeln. Jag kunde inte sätta fingret på det först, men mot slutet av förmiddagens pass insåg jag vad det var. Den här stan är inte gjord för cyklister. Jag har förvisso cyklat rätt mycket i stan under rätt många år och gjort samma konstaterande tidigare. Men med en tvåhjuling är det enkelt att anpassa sig efter bristerna och konsekvensen av bildominansen blir inte lika uppenbar som med en stor lastcykel på tre hjul. I vart fall inte för mig. Ojämn beläggning, kanter och smala passager kan jag ofta kompensera för med en tvåhjuling och ofta utan att jag tänker på det. På den trehjuliga lastcykeln – som inte alls är särskilt bred – blir de här bristerna påtagliga.

Borde inte behöva ta det ansvaret

Kombinerade gång- och cykelbanor framstår också tydligare som en livsfarlig idé än med en mindre cykel. Att komma rullande i 20 km i timmen med en apparat som med last väger ett par hundra kg eller mer på samma smala utrymme som gående befinner sig känns långt ifrån säkert. Visst är jag försiktig, visst saktar man in vid omkörning, men gångtrafikanter borde inte behöva utsättas för cykeltrafik på det sättet. Och cyklister borde inte behöva ta ansvaret det innebär.

En annan reflektion jag gjorde var att den tur vi gjorde (det var sammanlagt tio adresser i Årsta, på Södermalm, Norrmalm, Östermalm och Kungsholmen) hade varit ett riktigt ökenuppdrag med bil. Och hade förmodligen tagit längre tid. Hur som helst framstår det konceptet som rena stenåldern när man sitter på en lastcykel.

Det handlar inte om ideologi. Det handlar om rationalitet. Och om överlevnad (även om formuleringen ser rätt pretentiös ut när jag läser igenom texten).

Dagens pass i Movebybike-jackan var mitt första. Det ska bli många fler.

_DSF9214

Parkerade. I väntan på jobb.

_DSF9215

Låt oss kalla det cockpit.

_DSF9216

Första lastningen hos Gudrun Sjödén. Eller snarare på hennes lager i Årsta.

_DSF9217

Jeppe Dyberg Larsen fick hjälpa till …

_DSF9218

_DSF9221

På Södermalm. Lastad med ett 140 kg kläder (en cykel), för leverans till tre Gudrun Sjödén-butiker i stan.

_DSF9223

På Östermalm under en hämtning för Sellpy (chkitawt).