Cykel ger en flygande start på resan

Det var fem år sedan jag gjorde det för första gången. Det var lite spännande och kändes emellanåt en aning osäkert. Men framför allt minns jag en lite rusig känsla. Och att det på samma gång föreföll alldeles naturligt.

Mitt mål för arbetsresan var Cannes och jag skulle givetvis flyga dig. Frågan om hur jag skulle ta mig till flygplatsen var först en ickefråga. Taxi, naturligtvis. Det var så jag föredrog att företa mina markbundna resor som inte kunde klaras av med cykel.

Men ju närmare dagen för avfärd kom desto obekvämare blev jag med tanken på att betala närmare 600 spänn för en bil i ottan. Dessutom en kostnad som skulle fördubblas bara några dagar senare, på väg hem.

Jag började snart gruva mig också för själva resan. Eller snarare för det faktum att jag skulle behöva sitta still under orimligt många timmar. Det passar mig synnerligen illa.

Tanken som strax dök upp, om att ta cykeln till flygplatsen, kändes på samma gång självklar som fullständigt främmande. Det gör man ju bara inte. Cyklar till flyget. Man tar taxi, åker buss eller tåg. Eller får skjuts av någon i bil. Har man någonsin sett en cykel ens i närheten av terminalerna?

Så sa känslan. Förnuftet sa att det är 30 km asfaltväg, knappt någon trafik och dessutom en vacker sträcka. Det borde alltså vara ett synnerligen bra sätt att starta en nästan dagslång resa på. I synnerhet en som i huvudsak sker med flyg.

Strax var frågan om parkering av cykeln det enda som skavde. Jag ringde till Svedavia, företaget som sköter flygplatsen, och talade med en kvinna som trodde att det nog skulle gå att ställa cykeln säkert i bilgaraget utanför terminal 5. Det fanns inga särskilda cykelparkeringar, men det skulle säkert gå att hitta ett utrymme.

En tidig morgon rullade jag så genom ett höstfuktigt, stilla landskap. På slingriga vägar förbi fält och gårdar, intill sjöar och så in i hög tallskog, innan naturen åter öppnade upp sig och jag trampade min Bullitt de sista flygbränsledoftande kilometerna fram till Arlanda Terminal 5. Där låste jag cykeln vid ett bagagevagnsställ, gick in avgångshallen och tvärsöver till toaletterna för ett snabbt ombyte.

Jag är osäker på om denna bild är tagen i samband med resan till Cannes 2014. Oavsett hur det förhåller sig lär jag ha sett ut ungefär så här vid förvandlingen från flygcyklist till ordinär flygresenär.

En timme senare klämde jag mig ner i flygplansstolen och snart lyfte vi och svävade fram över den höga tallskogen, med nosen vänd mot stranden vid Medelhavet. Väl framme i Cannes möttes jag av 20-gradig värme, sandstrand och överdådiga hotell. Ni som varit där vet hur overkligt stället ter sig. Alldeles i motsats till det närmast drömlikt verkliga i att rulla på småvägar genom uppländska landskap.

Det är också den delen av resan som har stannat kvar i mig.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *